Två kompisar, Scott och Kevin, har planerat en resa via Spanien och Portugal till Marocco och åter. Författaren på sin Vespa Rally -74 och Kevin på sin Honda C90 -91. Båda maskinerna har nog varit hårt slitna men är nu uppsnyggade och med renoverade motorer. Dock visar det sig senare att båda var mekaniskt fuskrenoverade.

Från en plats i Portugal åker båda tillsammans över till Marocco. Redan vid Fez måste Vespan byta packboxar och Hondan måste byta hela vevpartiet. Vidare över Rif-bergen till Marrakesh där hela Honda-motorn var skrot. Kevin ger upp och tar flyget till Portugal. Scott åker vidare via Casablanca till Portugal och därefter hem till England.

Boken har många vackra foton och är tryckt på verkligt kvalitetspapper. Texten är i kåserande stil och kan nog irritera en del. Med det höga Blurb-priset på boken kan det nog ifrågasättas om den med sina 99 sidor är prisvärd. Den är skriven på engelska.

ISBN: saknas

Caroline och äkta maken Chad, båda med samma intresse för MC-resor, bestämmer sig för att göra en "once in a lifetime" resa. Efter två års planering startar dom 14 juni 2009 på varsin Suzuki V-Strom 650 med målsättningen att åka Nord- och Sydamerika på längden.

Från Maryland i USA först genom Canada till Alaska där dom vänder vid Polcirkeln. Sedan österut ned utefter USA:s västkust, ned genom Mexico och Centralamerika. Från Panama båt till Cartagena i Colombia. Därefter söderut genom Peru, Chile och Argentina. Målet är staden Ushuaia och hit kommer dom efter 10 månaders färd. Norrut till Buenos Aires där dom säljer sina MC och flyger hem.

Under resan besöker dom alla sevärdheter i närheten av resrouten. Dom har god ekonomi och behöver inte vända på slantarna. T.ex i Sydamerika är all övernattning på hotell och dom unnar sig allt i matväg oavsett kostnad. Båda motorcyklarna fungerade bra med endast småfel på den 32000 miles långa resan. Författaren har konsekvent valt att skriva hela berättelsen i "bloggstil". Det blir till slut tröttsamt att läsa detaljerade beskrivningar på allt möjligt, speciellt matbeskrivningar. En annan sak som läsaren observerar är att texten ej korrekturlästs. Detta är något irriterande.

Boken på engelska och omfattar 313 sidor.
ISBN finnes ej angivet.

Författaren är en person som gjort militär karriär till överstelöjtnant men sadlat om till en karriär i bankväsendet. Han är ytterst vältränad med många Maratonlopp, Vasalopp och Vätternrundor bakom sig, dessutom bergsbestigningar i Alperna, Kilimanjaro och Himalaja. Vid 57 år får han avtalspension och kan syssla med vad han vill. Nu siktar han på att göra något som ingen gjort förut. Att under en sommar besöka "Sveriges sju ytterligheter" och att transportera sig med cykel dessa platser emellan. Platserna är Smygehuk i söder och Treriksröset i norr, i väster ön Stora Drammen och i öster ön Kataja. Dessutom Sveriges högsta och lägsta punkt samt geografiska mittpunkt.

Han anskaffar en exklusiv 27-växlad Avanti långfärdscykel och även all annan utrustning är "top of the line". Allt är ytterst noga planerat och vägvalet är att följa Sverigeleden för cykel och han medförde en massa kartblad. Resan tog beräknade 2 månader, vägsträckan blev beräknade 656 mil, allt gick enligt beräkning. Allt är mycket noggrannt beskrivet och den som tänker långfärdcykla i Sverige kan säkert hitta en del användbara tips i boken.

Den är skriven på svenska och omfattar 128 sidor.

Boken är skriven av en 29-årig gift tysk dam. Hon har bott i ett flertal länder och talar många språk flytande.
Nu har familjen bott 4 år på Mallorca och skall flytta till Tyskland. En flyttfirma skall packa alla tillhörigheter i en container, men vägrar att plocka med scootern, en nästan ny Honda Lead 110.

Denna ekonomiskt sinnade dam finner att det blir billigare att ta den på färjan till Barcelona och sedan köra till Tyskland.

Hon väljer en resväg genom Nordspanien, Frankrike och Sydtyskland. Den går förbi gamla kloster, katedraler och slott, platser som intresserar henne mycket. Vägsträckan blir 210 mil som det tar henne 7 dagar att åka.

Boken har inte mycket att tillföra, den är tämligen intetsägande. Enda sällsamheten är att hennes man samtidigt tog flyget från Mallorca till Tysklande men behövde 2 dagar längre tid för att komma fram. Detta p.g.a förseningar orsakade av ett askmoln från ett vulkanutbrott på Island. Boken på tyska omfattar 116 sidor.

Denna bok handlar om Carl Clancy, en 22-årig amerikan, som 1912 som första person på motorcykel åkte jorden runt. Han använde det bästa som fanns nämligen en 4-cylindrig Henderson. En maskin med kraftig koppling men utan växellåda. Avsikten var att rekognosera och kartlägga vägar för att underlätta för andra motorcyklister att i framtiden göra långa resor.

Han valde att besöka platser av historiskt och politiskt intresse. Av rent praktiska skäl gick mycket av resan genom dåtida kolonier där det gick att få tag i bensin och där det fanns antydningar till vägar. Intressant är att den i särklass sämsta vägsträckan gick genom USA när han åkte San Francisco via Portland och Spokane till New York. Körsträckan över land anges till 14000 miles samt båttransport 15000 miles.

Han var samtidigt korrespondent för tidningen "The Bicycling World and Motorcycle Review" och sände hem 22 berättelser som publicerades. Tidningen blev dock uppköpt 1915 och dess arkiv försvann. En förväntad bok kom aldrig ut.Denna boks författare, Greg Frazier, har under 16 år letat på alla upptänkliga platser och återfunnit de flesta av Clancys berättelser.

Han lyckas väl i att ge läsaren en bild av de besvärligheter som mötte en resenär på den tiden. Boken på engelska omfattar 297 sidor.

Boktiteln "Den förlorade cyklisten" syftar på Frank Georg Lenz, en ung amerikan som försvann i Turkiet 1894 när han nästan fullbordat en cykelfärd jorden runt.

År 1890 startade två amerikaner, Gaskel Allen och Will Sachtleben för att tillsammans cykla jorden runt. Dom åkte motsols medan Lenz startade året efter för att åka medsols. Alla använde sig av den nya så kallade säkerhetscykeln, i princip samma typ som används idag.

Alla var unga, vältränade och välutbildade. Förutom engelska talade A & S franska och grekiska, Lenz hade tyska som andraspråk. Alla hade lätt packning men medförde kameror. Dom sålde reseberättelser till tidningar och då var det bra att bifoga fotografier.

Alla mötte stora svårigheter eftersom vägarna var dåliga och kartor saknades. Speciellt i Kina var det svårt därför att befolkningen var avogt inställd mot utlänningar.

A&S kom tillbaks välbehållna till Amerika medans Lenz försvann. Första halvan av denna bok är en reseberättelse och är som sådan intressant. Andra halvan handlar om sökandet efter Lenz och en historisk redogörelse för hur detta gick till i slutet av 1800-talet. Detta är mycket omständigt och för många nog så tröttande.
 

Denna 24-åriga välutbildade och företagsamma person från Uruguay tillsammans med Manuel från Brasilien startade 1964 på en Indian Chief från 1947 för att åka jorden runt. Med endast 40 dollar som reskassa åkte dom genom Brasilien mot Bolivia och vidare över anderna till Peru och norrut. Massor av hårresande händelser upplevdes, i La Paz t.ex hamnade dom mitt i en revolution och blev beskjutna varvid en kula gick genom motorcykelns oljetank.

Färden fortsatte genom Central-amerika och vidare till San Francisco och tvärs USA till New York. Här råkar Manuel ut för polisens intresse och författaren reser ensam till Europa. Här besöks flera länder, men det är vinter och efter många strapatser kommer han till Barcelona. Efter en trafikskada med båt hem till Montevideo.

Hela resan genomfördes med lågbudget. Vid varje etappstopp tog han kontakt med journalister för tidningar och radio, och bytte intervjuer mot bensin, hotellnätter och måltider. Han tog även alla möjliga ströjobb som fanns att få. Hela resan varade nästan två år.

Efter hemkomsten emigrerade han till USA och med energi och företagsamhet slutade han som vice VD för ett multinationellt företag. Denna verkligt intressanta bok skrev han på sitt modersmål som är spanska, men är nu översatt till engelska. Den omfattar 240 sidor.

Författaren, en engelsman med turistvisum ertappas som svartjobbare i Australien. Han får 20 dagar på sig att försvinna ur landet. Som verklig optimist bestämmer han sig för att åka tillbaks till England på sin motorcykel. Det är en liten Honda CT 110 som han köpt begagnad och är i tvivelaktig kondition.

Den har tidigare varit tjänstefordon för brevbärare. Efter bara 2 dagars förberedelse startar han från Sidney till Darwin. Och snart havererar hans MC, men han byter till en likadan i bättre skick och fortsätter. Genom Indonesiens 6 öar, över till Malaysia och vidare till Thailand. Burma är omöjligt och han flyger till Nepal med MC. Genom Indien till Pakistan men inget visum till Iran.

Han tvingas ta en längre och svårare väg norrut genom Kina och Kirgistan och därefter västerut över stepperna i Kazakstan. Passerar Ryssland och Ukraina till Polen där västerlandet börjar. Därefter Tyskland och Frankrike och färja till England.

Vid starten plockar han med sig kamera, laptop och iPod men missar carnet för MC, kartor, tält, regnkläder och även handduk och tvål.

Men med engelsk envishet och gott humör kommer han fram och anländer till Ace Café i London efter 9 månader och 3500 mil. Boken på engelska och 277 sidor.

Författaren är en 40-årig ogift engelsk språklärare, utan bil, cykelentusiast.

Som historiekunnig känner han till att för tusen år sedan fanns det en pilgrimsväg från Caterbury till Rom känd som "Via Francigena" och nu fick han idén att åka denna. Nu i dataåldern finns det "Eurovelo 5" som bitvis är samma sträcka men fortsätter ända till Brindisi.

Efter två år av detaljerad planering åker han iväg på en 5-veckors tripp. All utrustning är tipp-topp och han har massor av appar i datorn. Dessutom har han startat en blogg där andra cykelentusiaster bidrar med tips och ger viss assistans på resan. I denna bok redovisar han den dagligen uppnådda distansen i km och exakt på minuten hur lång tid den tog. Övernattningar i medfört tält eller på billigt hotell. Efter 30 dagar på cykel plus några fridagar är han i Brindisi och tar cykeln med på flyget hem.

Boken på engelska omfattar 308 sidor.

Författaren, en medelålders tysk forskare och äventyrare, har tidigare besökt Timbuktu. Första gången för 40 år sedan för att leta skrifter från det stora bibliotek som en gång fanns här. Tidigare har han rest dit med bil och kamel. Nu är det en ny resa tillsammans med Werner. Från Hamburg på varsin BMW C1 scooter reser dom söderut för att via Marocko och Algeriet komma till Mali. Dom når Sahara med oaserna Erfoud och Khemliya men där blir sanden för svår och dom vänder. Hemma igenefter 6 veckor och nu sid 38 i boken och därmed slut på scooter.

Vid senare försök med andra transportmedel når författaren Timbuktu som idag mest är lerhögar under ökensanden. Det mesta av det berömda biblioteket försvann redan år 1591 när Ahmed el-Mansur erövrade staden. Dock lyckas författaren att i orten Djebeha, ca 20 mil norr om Timbuktu, finna några hittills helt okända, 700 år gamla, på arabiska skrivna skrifter. Av dessa framgår att araberna kände till planeterna Merkurius, Venus och Jordens omloppsbanor runt solen. Detta före Kopernikus och Galileo.

Boken skriven på tyska omfattar 173 sidor.
 

Denna 74-åriga författare har tidigare skrivit en bok om hur han körde sin 125cc Honda från Mexico till Ushuia i Sydamerika. Nu skall han åka från Ushuia till New York på samma maskin.

Han startar norrut på den snö- och istäckta vägen och redan första dagen sladdar han mot en lastbil med benbrott på ankeln som påföljd. Han blir sittande med gipsad fot i 4 veckor och Hondan sändes till Buenos Aires för reparation.

Med buss följer han efter och den nu reparerade maskinen förses med ställ för kryckor. Ny start och genom Uruguay och Brasilien med dess enorma avstånd kommer han till Amazonas. Han fortsätter till Venezuela där polis-kontrollerna påminner om forna Östeuropa och vägarna har potthål stora nog att fånga elefanter. Han passerar Colombia och via Centralamerikanska staterna och Mexiko kommer han till USA. Nu slappnar han av med påföljd att kredikort, adressbok och kontanter försvinner. Utan mer
allvarliga problem når han dottern i New York.

Alla hade varnat honom för att i Sydamerika blir utlänningar överfallna, rånade, misshandlande och ihjälslagna. Men en gammal skäggig gubbe med kryckor på en 125:a och klädd i billiga kläder och lågskor är nog inte lika attraktiv. Med sina goda språkkunskaper kan han prata med alla och finner befolkningen vara vänlig och hjälpsam.

Boken skriven i dagboksform är på engelska och omfattar 259 sidor.

Författaren är en 45-årig frilansande journalist som besökt många platser jorden runt.

Med start från London skall han nu under en sommar, följande kustlinjen, cykla England runt. Kustlinjen är ju mycket oregelbunden och han är medveten om att sträckan motsvarar cykelvägen London-Calcutta. Han åker motsols och alltså norrut utefter Nordsjö-kusten. Här observerar han att lågkonjunkturen har gått hårt åt de gamla semesterorterna och att många industribyggnader är övergivna, även gruvindustrin är utslagen. I skottland det ävenledes nedåt och han finner Edinburgh och Aberdeen deprimerande. Han passerar John OGroats och CapeWrath och han vänder söderut.

Över Hebriderna där han beundrar den storslagna naturen. Vidare genom Wales och Cornwall till Lands End. Han fortsätter utefter Kanalkusten till Beachy Head. Nu börjar dagarna bli kortare och campingplatserna är stängda så det är skönt att komma hem till London.

Författaren använder i största möjliga utsträckning National Cycle Network som är cykelstigar utan biltrafik, hårdtrafikerade större vägar är farliga.

Av berättelsen framgår att sommarvädret i England är ganska fuktigt. När han får två soliga regnfria dagar efter varandra gör han kommentaren att nu har sommaren varit.

Boken, på engelska, omfattar 343 sidor.

Författaren är en välkänd engelsk medelålders skådespelare och TV-stjärna. Han har i många år drömt om att åka den gamla Route 66 som går mellan Chicago och L.A. Nu startar han på en trike med 100-hkr vattenkyld bilmotor och välbekant kändismanér har han TV-team i en följebil för att göra resan ekonomiskt lönande. Dessutom skriver han denna bok som är riktigt underhållande till skillnad från andra författares alster med samma upplägg.

För den som underar på att åka samma vägsträcka ger boken en hel del aktuell information om vägens kondition och den omgivning som man kommer att passera. Om det stora antalet små-städer med många övergivna hus och där gatorna är ödsligt tomma. Om att den mat som går att få bara innehåller fett och socker. Om bibelbältet där stora kyrkobyggnader ligger tätt och där befolkningen är enkelspårigt inriktad på Gamla Testamentet.

Författaren gör sammanfattningen att denna gamla legendariska väg är en massa prat, en massa skryt, men inte så mycket mer när man väl kommit dit. Författaren ger ett sympatiskt intryck, lämnar historiska uppgifter blandat med anekdoter och berättar om det han själv upplevde under resans 2276 miles genom 8 delstater.
På engelska, 303 sidor.

Författaren är en välkänd engelsk journalist som skrivit mycket om klassiska bilar och motorcyklar. Som 66-åring med diabetes vill han nu göra en sista långresa innan han blir för gammal. Han låter en känd MC-byggare ta en Ariel-ram från 1954 och i övrigt använda delar som ligger i skrotlådor och resultatet kan ju bara bli därefter.

Resan startar från Kapstaden i Syd-afrika och fortsätter genom Botswana och Zambia till ett viltreservart som han besökt en gång tidigare. Återresan går även genom Zimbabve. Totalt kör han 5000 miles och hela tiden går motorcykeln dåligt och han råkar ut för ständiga haverier. Till saken hör att han är sällsynt okunnig om mekaniska sammanhang, men genom sitt yrke har han fått ett nätverk av äldre kunniga personer som hjälper honom.

Alla inträffade händelser gör att han blir känd som "Captain Crackpot". Återkommen till England får han hjälp av kunniga personer som konstaterar bl.a vevpartiet är helt odugligt och att distansbrickor och shims saknas genomgående. Författaren behåller sitt goda humör under hela denna resa som av dom flesta andra nog betraktats som en mardröm. Boken skriven på engelska omfattar 335 sidor.

Denna resvana författare är född 1976. Nu tänker han åka Hamburg-Kapstaden och som fordon väljer han en Simson Schwalbe moped från 1978. Den är billig i inköp och enkel att reparera. Förutom rejält med reservdelar har han förstås mobil och GPS.

Mopeden har en maxfart av 60km/h som han tycker är tillräckligt. Hans mål är att se och uppleva så mycket som möjligt, sen får det ta sin tid. Färden går från Hamburg rakt ned mot Turkiet och vidare till Egypten.
Sedan kommer de långa distanserna genom Sudan och Etiopien. Vidare genom Kenya, Uganda, Rwanda, Tanzania, Malawi, Zambia, Botswana, Namibia och Sydafrika.

Eftersom han startar på hösten upplever han kyla i Europa, extrem värme i Afrika men med avslutningen längs Skelettkusten där det var extremt blåsigt, regnigt och kallt.

Övernattning skedde ofta utanför ett hotell i egna tältet. Billigt och med tillgång till dusch. Problem är vanliga i Afrika vid gränspassager. Vidare problem med dålig bensin-kvalitet och 2-taktsolja är det lämligast att medföra.

Resan tog 248 dagar, gick genom 21 länder och sträckan blev 2100 mil. Denna bok har en engelsk titel men texten är på tyska och omfattar 233 sidor.

En engelsk motorcykelåkande medelålders advokat som alltid varit Triumph-supporter har skrivit denna bok. Här avhandlas efterkrigshistorien fram till nedläggningen 1983. Tyngdpunkten ligger på Edward Turner som började som konstruktör på 1930-talet och avancerade till chef.

Som röd tråd avhandlas den unika åktur som tre högsta cheferna gjorde hösten 1953. Dom åkte från Englands sydspets, Lands End, till nordspetsen, John o Groats. Sträckan var drygt 160 mil och fick uppmärksamhet i dåtidens MC-tidningar och kallads "Gaffers Gallop". En fri översättning kan vara "gamla gubbarnas åktur". Dom åkte på modellen Terrier, bara 150cc, och maskinerna togs direkt från monteringen för att bevisa maskinernas tillförlitlighet och låga bensinförbrukning.

Under Triumphs storhetstid tillverkades motorcyklarna med slitna maskin- och verkstadsutrustningar men med kunnig arbetskraft. Men fabriksägarna var mer intresserade av utdelning än utveckling, den allmänna uppfattningen var att MC har ingen framtid. Ekonomiska problem betydde slutet.

Denna bokens författare har, 53 år efter Gaffers Gallop, gjort samma resa med en modern 900cc Triumph som bara har namnet gemensamt med dåtidens MC.

Boken på engelska och har 166 sidor.

Författaren är en pensionerad engelsman  som tidigare besökt Irland många gånger men nu skall han ta en hel sommar och åka på sin Vespa T5 Classic som han döpt till Ernest.

Han är mycket intresserad av allt om Spanska Armadan, den stora flottstyrka som 1588 förliste på norra och nordvästra kusten av Irland. Han tar färjan till Belfast där Ulster Museum har en stor samling om detta. Därefter åker han längs kusten norrut och passerar genom Antrim, County Donegal, County Sligo, Gunty Mayo till Galway. Härifrån tvärs över ön till Dublin och färja åter till England. I Nordirland är det två fanatiska grupperr, till namnet kristna, som i sekler bekämpat varandra men nu har lugnat ner sig. Dock anses det som helt normalt att sparka ihjäl poliser.

Grupperna bor i skilda bostadsområden och har givetvis skilda kyrkogårdar. I staten Eire är befolkningen mycket trevligare och den mycket sociale författaren redovisar en väldig massa kontakter han får med pub-besökare och andra. Vägarna är smala och vindlande med lite trafik och han möter bara några få scooterister på hela resan.
Många B&B ger möjlighet till billigt boende och Irland verkar vara ett lämpligt semestermål trots ett fuktigt klimat.
Boken på engelska omfattar 292 sidor.

Denna engelska författare, i övre medelåldern, har varit bosatt i Katalonien i 16 år och talar flytande spanska och förstår det katalanska språket. Dock har han inte haft tid att studera den närmaste omgivningen, men nu cyklar han kuststräckan från franska gränsen söderut till floden Ebro samt några speciella cykelvägar i inlandet.

Kuststräckan kallas Costa Brava och här finns massor av småstäder och samhällen med stort inslag av engelska turister. Här finns många lämningar från tiden då fenicierna, grekerna, romarna, morerna och andra härskade över området. Dock finner han skyltningen till sevärdheterna vara dålig, att fråga sig fram är det som gäller. Kartor för småvägar och vandringsleder finns, men ej för cykelvägar. Efter 45 mil längs kusten åker han några speciella cykelleder i inlandet. Dessa är anlagda på gamla järnvägsbankar.

Boken är mycket detaljerad och upplevs som onödigt pratglad. T.ex alla spanska namn på maträtter som han avsmakar och även den superdetaljerade beskrivningen av vägarna blir lite tjatig.

Resan avklaras på 16 dagar och finns beskriven på bokens 319 sidor. Engelska

Tyska medelålders äkta paret Reingard och Gerd är mycket intresserade av gamla fordon. År 2004 köpte dom 2st NSU Quickly mopeder som var från mitten av 1950-talet och i dåligt skick.

År 2006 var mopederna färdigrenoverade och eftersom dom nu skulle fira silverbröllop så gjorde dom detta med en mopedresa till Rom. Start från Meckelfeld (nära Hamburg) och på småvägar söderut. Lätt packning genom övernattning på hotell men dom svaga motorerna krävde tramphjälp i uppförsbackarna. Till Rom anlände dom efter 17 resdagar. Efter 3 dagar sight-seeing åkte dom till Livorno och tog biltåget till Hamburg. Total körsträcka 246 mil.

År 2011 åkte dom till Norge. På grund av höga hotellpriser nu med tält. Genom Jylland där det går att åka på cykelvägar. Från Hirtshals färja till Kristiansand. På krokiga och backiga vägar gick det sakta till Oslo. Här var den stora begivenheten Kon-Tiki-museet. Efter 3 dagar tog dom färjan Oslo-Kiel och hem kom dom efter 17 resdagar och åksträcka 170 mil.

Boken skriven på tyska och 168 sidor.

Denne i Los Angeles boende författare, även känd som airborneandy, bestämmer sig för att besöka den årliga MC-träffen "Dust to the Dawson Run" som anordnas i Kanada. Han anskaffar en Suzuki DR 650 som han förser med en rekorderlig pakethållare. Bagaget förvaras i mjuka tygpåsar fastspända med gummicord.

Han åker vägar med lockande namn: Pacific Coast Highway, Alcan Highway, Dawson Highway, Klondike Highway, Depmster Highway, Denali Highway, Richardson Highway och Cassiar Highway. En tur på Dalton Highway för honom till Deadhorse och det är så långt norrut som det finns väg. Trots imponerande namn är de flesta grusvägar.

Resan har han beskrivit i dagboksform och han klarar den på 25 dagar. Det blev långa etapper, den längsta var 1067 miles och tog 21 timmar. Totalt åkte han 11260 miles.

Boken är skriven på engelska, har 120 sidor och visar 88 fotografier i svart-vitt.