Författaren är född i Tyskland men utvandrad till Canada i unga år. Genom idoga studier avancerade han till universitetslektor men ett arv gjorde honom ekonomiskt oberoende och han kunde sluta jobba i förtid. Han köpte så en BMW av Paris-Dakar-typ och med fruns avskedsönskning att måtte han få regn alla dagar, gav han sig ut på långfärd.

Denna bok är en dag-för-dagskildring av färden runt Nord- och Sydamerika, i norr till Deadhorse vid Prudhoe Bay och i söder till Ushuaia på Eldslandet. Han berättar om de besvärligheter som kan vara speciella för MC-resenären, dokument som erfordras, vad som kan inträffa vid landsgränser, underhållet av MC, vägtyper och väderleksproblem som man kan råka ut för samt säkerhet för person och maskin. Han har dessutom råd till dom som har en fru som hatar motorcyklar. Om hur man ändå lyckas upprätthålla en relation så att man är välkommen hem.

Detta är den första i en serie av böcker, skrivna av en person med stark lust att ge sig ut på äventyrliga MC-resor. Den är skriven på engelska och omfattar 239 sidor.

Författaren med fru Roz, engelsmän, har tillbringat mer än 30 år på sjön och skrivit lika många böcker. Nu på Harley Heritage och Sportster för USA-resa. Från Baltimore och västerut och åter. Kommer iväg efter byråkratiskt krångel med körkort och försäkring.

Åkte genom Bible Belt där gammaldags amerikaner i olika sekter gör att kyrkorna är vanligare än barerna. Åkte över the Great Plains. Nu väldiga sädesfält, för 150 år sedan prärie med bufflar och indianer. Nu är bufflarna utrotade och indianerna bortdrivna.

Besökte indianreservatet Pine Ridge i Dakota Badlands, en stenöken där ingen kan försörja sig. Till Harley-träffen i Sturgis där dom bland ca 200000 maskiner inte såg en enda kvinnlig MC-förare. Dom manliga förarna var vita, medelålders, halvfeta och tatuerade. Några hade lättklädda brudar som passagerare, väl ett i den digra raden av tillbehör som hör till Harley-kulturen.

Över Klippiga Bergen till NV-delen av USA där alla vägmärken och postlådor har skotthål. San Francisco får bli vändpunkten och sedan österut. Genom Yosemite naturreservatet som är en riktig turistfälla, genom Death Valley till Arizona med spelhallar. Testade att åka på Route 66 som är grovt förfallen. Till New Orleans och sedan norrut till Baltimore.

På 3 månader har detta par åkt 12000 miles utan några allvarliga problem och maskinerna har fungerat bra. Boken på engelska omfattar 380 sidor.

Författaren startade 1986 på en Honda Elite scooter på 250cc. F.d jurist, fastighetsmäklare och antikvitetshandlare och nu arbetslös, bostadslös och nyskild. Hela resan tog 18 månader och då hade han hunnit resa kors och tvärs genom Europa ned till Grekland, genom Egypten, Sudan, Kenya, genom Indien och Nepal, via Malysia, Japan och Hawaii till USA och hem till Canada.

Han träffade en mångfald av borgmästare, guvernörer och ambassadörer och skakade hand med påven. Författaren uppfattar sig själv som en ambassadör för "peace and understanding". I mångt och mycket är han orealistisk och som den stora filmentusiast han är har nog uppfattningen "Hollywood = real life" tagit över. Dock har han en enastående förmåga att av flygbolagen erhålla sponsrad transport.

Boken är mycket detaljrik och författaren försöker få den att framstå som ett filosofiskt verk. Avståndet till Pirzigs "Zen och konsten att sköta en motorcykel" är dock mycket stort. Men som läsövning i amerikansk engelska duger dom 598 sidorna bra. Kan bara köpas via www.melawend.com.

Från Urumqi i Kina startar 1997 en 33-årig kanadensare på cykel för en färd till Delhi i Indien. Avsikten är att åka en delsträcka av den gamla Sidenvägen som är världens mest omtalade handelsled. Den gick mellan Kina och Turkiet och beskrevs redan av Marco Polo för 700 år sedan.

Byråkratin i Kina är omfattande, t.ex måste alla tillstånd vara skrivna på Mandarin, Urdu och Pathan-språken. Inga vandrarhem finnes och övernattning på hotell är alltid mycket dyrare för utlänningar. Ibland beslagtar företagsamma poliser passen för påhittade brott och kan bara återfås mot höga kostnader. Vägen går över Tian Shan Mountains och han väljer norra sträckningen av Sidenvägen.

Sträckan Kirgytz-Kashgar, nästan 100 mil, tvingas han välja busstransport och slipper därigenom att trampa genom Takla Makan öknen. Därefter åker han Karakoram Highway som är 130 mil lång mellan höga Punjerab Pass.

Från Islamabad lyckas han förklädd till inföding och med en Pathan som tolk åka buss till Kabul i Afghanistan. Han cyklar mot Indien och får en hårdhänt behandling av den ökända Indiska gränspolisen. Från Delhi tar han sedan flyget hem. Hela resan tog 3 månader. Boken omfattar 236 sidor och är på engelska.

Båda författarna är religöst orienterade och Zetterlund har redan varit 10 år i Sudan. Nu har dom genom skolbesök, möten i kyrkor och föreningar samt uppmärksamhet i media samlat in 200000 kr som sänts till Sudan för inköp av jordbruksredskap. För att få ännu mer uppmärksamhet skall dom nu åka motorcykel till Sudan för att se hur pengarna har använts.

Med långa dagsetapper, tältboende och bröddiet går det snabbt och billigt ned till Egypten. Trots Carnet de Passage avkrävs dom här både införseltull och vägskatt för motorcyklarna. Vid Sudans gräns är det helt stopp. Efter en vecka av resultatlösa förhandlingar åker dom tillbaks till Kairo för att söka nytt visum.

Den sudanesiska ambassaden konfiskerar alla inlämnade dokument och författarna måste ta motorcyklarna med flyget till Nairobi i Kenya för att där få visum för att komma in i den av gerillan kontrollerade södra delen av Sudan. Dom får visum och via Uganda når dom staden Yei i Sudan. Resan hit har tagit 52 dagar. Efter bara två dagar vänder dom åter mot Nairobi där dom tvingas lämna motorcyklarna och flyga hem.

Det verkar som om Sudans myndigheter välvilligt tar emot insamlade medel men personer med erfarenhet och kunskaper om landet är inte välkomna. Boken omfattar 173 sidor.

Två amerikanska grabbar som nyss slutat gymnasieutbildning cyklade 1909 från Santa Rosa nära San Francisco till Seattle i staten Washington. Denna 160 mil långa sträcka kunde visserligen tillryggaläggas med båt eller järnväg, men eftersom ingen ännu färdats sträckan med eget fordon så hade dom här möjligheten att vara först. Dom valde vanliga cyklar med en vägmätare som enda extrautrustning. Om dom klarade av detta och sände reseberättelser så lovade en tidningsägare en belöning på 25 dollar.

Det tog dom 54 dagar att komma fram och det på stigar eller sträckor för häst med vagn. Något vägnät fanns inte och enda kartan visade bara var järnvägen gick. Övernattningar var under en gran eller på en risbädd i någon fördjupning. För att skydda sig mot björnar och pumor hade dom ett salongsgevär och en revolver.

Bokens författare är dotter till Victor och har använt sig av gamla reseberättelser, brev samt det som hennes far berättat. Dock har hon nog broderat ut historien en del så att det nu är en ungdomsbok i nära nog Mark Twain-stil. Boken omfattar 180 sidor och är skriven på amerikansk engelska.

Denne tyskfödde författare har varit universitetslärar i tyska och litteratur i 27 år i Canada. Genom ett arv är han ekonomiskt oberoende och kan ägna sig åt det som intresserar honom mest nämligen äventyrliga MC-resor. Nu tar han en tur genom Ryssland och Kina och har förberett sig genom att skaffa sig baskunskap i språk för dessa länder.

Att inskaffa Visa och erforderliga dokument för MC tar lång tid och kostar en förmögenhet. T.ex för att få åka genom Kina måste han gå via China International Sports Travel och köpa "all inclusive" vilket innebär en följebil med två personer hela vägen.

Han startar från England österut genom Polen, Vit-ryssland och Ryssland och anländer efter en strapatsfylld resa till Vladivostok. Då har han upplevt dåliga vägar och hotell med loppor och löss. Efter 2 veckors väntan blir han insläppt i Kina och reser från öst mot väst. Den valda vägen följer i stort Kinesiska Muren och Sidenvägen.

Genom Taklamakan-öknen mot Kashgar. Över Khunjerab-passet som med 4890 meter är ett av världens högsta. In i Pakistan där han åker Karakoram Highway till Islamabad. Genomfartsvisum till Iran är svindyrt och tar flera veckor att få. In i Turkiet och därmed är det äventyrliga i resan slut. Återstoden är transport till England. På 4 månader har han åkt 3000 mil. Han anser att standarden på hotell är av mindre vikt men en helt säker parkering för MC är nödvändig.

Boken innehåller många användbara fakta för intresserade långfärdsaspiranter. Skriven på engelska och omfattar 203 sidor.

Under 1992 startade författaren en resa för att med moped åka Pan-Amerikana, vägen från Alaska till Eldslandet. Med sponsrat flyg tog han sig från Tyskland till Vancouver. Då det inte gick reguljärt flyg till Alaska så startade han snett norrut på sin moped och nådde Pan-Americana vid Dawson Creek.

Därefter följde han vägen söderut genom Canada och USA. Den Simson-moped han använde var av en ny scootertyp med inbyggd motor men utan fläktkylning. Längre söderut gav detta upphov till stora problem då den tungt lastade mopeden överhettade med ideliga stopp som följd. Efter att med stor ansträngning tagit sig till Mexico City avbröt han resan och tog det sponsrade flyget hem.

Hans totala resväg blev 906 mil och tog 37 dagar. Den som funderar på att åka genom Mexico kan ha nytta av denna bok då den beskriver de många problem och svårigheter som resenären kan råka ut för i detta område. Boken är skriven på tyska och omfattar 168 sidor.

Något år i slutet av 1950-talet reser denne nygifte författare med sin fru Julie från Florida för att tillbringa vintern i Syd-europa. Det är i oktober som dom köper en Lambretta LD 150 från fabriken i Milano. Det börjar bli kallt och dom reser mot Rivieran som dom föreställer sig vara ett varmt och skönt ställe på vintern.

Men den kalla och hårda mistral-vinden motsvarar inte alls förväntningarna. Via San Remo, Monte Carlo, Arles, Narbonne, Perpignan, Figureas kommer dom till Barcelona. Härifrån tar dom båt till den semi-tropiska ön Mallorca där dom hyr en nybyggd villa över vintern. I boken skildras livet på ön i berättande kåseristil. Eftersom författaren är utbildad journalist och fotograf finansierar han uppehållet genom att skriva artiklar för amerikanska tidningar.

Lambrettan används som transportmedel till olika platser på ön. När våren kommer tar dom adjö från alla personer dom träffat och åker tillbaks till fastlandet. Boken skriven på engelska och omfattar 272 sidor.

London till Kapstaden, år 1935, landsvägen med en i stort sett standard Panther motorcykel med sidovagn. Dessutom en liten släpvagn bakefter för bensin, olja och vattendunkar. Ingen backup, bara att åka söderut, genom Sahara, genom Ekvataorial-Afrika och vidare mot Kapstaden.

En på den tiden helt otrolig MC-resa med den tidens utrustning och vägar som var mycket sämre än idag. Detta utfört av två damer som var vana motorcyklister och kunniga i att utföra även omfattande reparationer. Ett havererat vevstakslager byttes i ett litet infödingssamhälle. Möten med elefanter, gorillor, lejon och giftormar.

Ibland övernattning mitt i vildmarken. Då reste dom ett enkelt tält ovanpå släpvagnen för att slippa ormar och scorpioner. Detta MC-ekipage torde vara det första som för egen maskin lyckats ta sig genom Sahara.

Hela resan tog åtta månader att genomföra. Författarinnan gjorde mycket nogranna dagboksanteckningar och tog film och stillbilder. Men skrev ingen bok. Femtio år senare lyckades representanter för Panther Owners Club få henne att skriva ned berättelsen. Men hon var motvillig till att ge ut en bok.

Först efter hennes död 1999 har den nu publicerats. En fascinerande berättelse om en MC-resa utförd av två kvinnliga MC-förare. Engelsk text, 150 sidor.

Författaren är född i Tyskland men har arbetat i 27 år som universitetslärare i Canada. Denne vane MC-resenär åker med sin BMW F650 söderut längs Afrikas västra del ned till Kapstaden och sedan tillbaks norrut efter den östra delen.

Boken är en dag-för-dagskildring om alla besvärligheter med otroligt dåliga vägar, svårigheter att få visum och gränsposteringar där mutor är enda möjligheten att komma framåt. Byråkratin är bitvis ofantlig. Den politiska situationen är instabil och resan är inte ofarlig.

Han redovisar de fel som uppstod på den motorcykel han använde samt anger krav man bör ställa på fordon och utrustning för att klara en sådan här resa. Författaren är pessimistisk när det gäller Afrikas framtid. Han ser inga möjligheter för den vite mannen på de svartas kontinent. Afrikas befolkning lämnas bäst att själva tvingas lösa sina problem. Boken är skriven på engelska och omfattar 174 sidor.

Den 24:e maj 1887 startade den unge journalisten George Nellis från Herkimer, en liten stad nära New Your, för att cykla till San Francisco. Cykeln var en höghjuling av fabrikat Colomia Expert med massiva däck. Varje dag trampade han i ca 10 timmar och sedan skrev han resebrev till ett flertal tidningar. Eftersom en stor del av vägsträckan var väglös gick det inte så fort, resan tog 72 dagar. Han följde delvis Oregon Trail, den gamla emigrantleden och följde även järnvägsbankar.

Genom medlemskap i cykelklubb hade han fått en uppfattning om den bästa resvägen och i alla städer han passerade tog han alltid kontakt med cykelklubben och fick mer resetips. När han ankom till Oakland hade han tillryggalagt 3369 miles, tappat 23 pound, kläderna var i trasor men han var helt frisk och oskadd. Förståeligt hade han fått nog av cyklen och hemresan skedde med båt till Panama, tåg över Panamanäset och båt till New York.
 

Denna boks författare har lagt ned mycket ansträngning på att finna fakta om resan från de många brev som journalisten Nellis skrev och från dåtida tidningsnummer. Hemkommen fick han en guldmedalj med inskriptionen Champion Long Distance Rider. Cykeln finns idag på museum i Herkimer. Boken på engelska omfattar 200 sidor.

Författaren med fru bor nu i Nya Zealand och försörjer sig på att anordna äventyrsresor på MC till Indien. I denna bok beskrivs en sådan resa där deltagarna samlas i Nya Zealand och hela gruppen flyger till Indien till New Delhi.

Därifrån, på Enfield-maskiner, gör de en rundresa genom Rajakstan.
Boken beskriver förhållanden i denna del av Indien och givetvis avhandlas vägförhållanden och trafiksituationen.

Om man vill vara kritisk så är denna bok egentligen en reklamskrift för författarens reseföretag. Den är dock så informativ och välskriven så att den är ett nöje att läsa.

Boken är på engelska och omfattar 189 sidor.

Denne lite äldre (född 1930) engelske författare har tidigare under långa tider undervisat i Italien och har även arbetat för TV-bolaget BBC. Han har en alldeles otrolig kunskap om såväl dagens Italienska samhälle som dess antika historia och vet allt om antikens gudar och gudinnor. Denna resa börjar i Brindisi och sedan följer han kusten till Reggio, en kuststräcka där befolkningen under antiken levde det goda livet. Dock gjorde återkommande härjningar att hela samhällen kunde utplånas men nya bildades. Kvar finns idag massor av ruiner från tempel, kyrkor och det finns många utgrävda tunnlar i bergen där det finns otroliga mängder med skelett som samlats där under årtusenden.

Författaren är vinälskare, uppskattar alla snygga damer och kommenterar påven. Vid varje plats han besöker letar han upp muséer och ruiner och samtalar med kännare av historia.

Resan påbörjas på cykel, men han får snart låna en gammal moped som underlättar transporten på dom krokiga och backiga vägarna. Dock, denna bok handlar framför allt om kultur, transportmedlen bara omtalas i förbifarten. Boken på engelska omfattar 278 sidor.

Denne unge amerikan, utan tidigare rese-erfarenhet, säljer allt han äger och köper en Kawasaki KLR 650. Via Internet kommer han i kontakt med två resvana personer, Robert och Peter från Canada respektive Colombia. Dessa tre gör en överenskommelse att per motorcykel åka Sydamerika runt tillsammans. Redan ned genom Centralamerika blir det lite spänt emellan deltagarna men det reder ut sig. För att passera genom småstaterna är det en fördel att vara flera som kan hjälpas åt. De största problemen är alltid vid gränsövergångarna där pass- och tullpersonal ofta gör allt för att få mutor och ibland tar till ren utpressning. Maskinerna fraktas med flyg från Panama till Equador.

Färden går sedan vidare genom Peru, Bolivia, Chile och till Buenos Aires i Argentina dit dom kommer efter fem månaders resa. P.g.a familjeproblem avbryter Peter och Robert och reser hem. Författaren reser runt i Argentina och hälsar på släktingar som bor utspridda här. Sedan bestämmer han sig för att fira milleniumskiftet i Ushuaia som ju är världens sydligaste stad.

Nu kommer han på att han varit onödigt spendersam i det dyra Argentina och att pengarna håller på att ta slut. Efter tio månaders resande avbryter han och tar flyget hem till New York.
Boken är skriven på engelska och omfattar 348 sidor.

Författaren är en 64-årig pensionerad kanadensisk universitetslärare. Han är van långvägsresenär och har tidigare skrivit 3 böcker. Flygfraktar sin BMW F650 till London som är startpunkten. Genom Belgien, Holland, Tyskland och Danmark under ihållande regn. Till Nordkapp som ju är så långt norrut som det går att åka.

Över till Murmansk och sedan Ryssland söderut till gränsen till Georgien. Här blir det stopp trots att visum och alla papper är okej. Stor omväg genom Europa och sedan Turkiet, Iran, Pakistan, Indien, Bangladesh, Thaliand, Malaysia och Singapore. Flyg till Australien där han åker Perth-Cape York-Sidney och flyg till Los Angeles. Genom ett vintrigt USA hem till Montreal.

Denna resa, som ju i praktiken är en resa jorden runt, tog dryga 4 månader att genomföra. Ett rejält bankkonto är nog en förutsättning. Nödvändiga flygtransporter för motorcykel är kostsamma. Och att som författaren oftast övernatta på ett gott hotell är heller inte billigt.

Författaren ser sig som en reporter för andra äventyrslystna MC-åkare och gör många iaktagelser som han delar med sig av. Detta gör att denna bok är intressant och underhållande att läsa. Den är skriven på engelska och omfattar 182 sidor.

Författaren är en engelsk pensionär och har även blivit en kändis med ett eget TV-program. Nu närmar han sig 70 år och reser till Grekland för att cykla runt Peleponnesos. Han har tidigare flera gånger tillbringat semestrar i landet och klarar språket någorlunda. Han har en utmärk kunskap om landets antika historia.

Som färdmedel har han en 21-växlad Raleigh Pioneer Elite och medför sovsäck och body-bag av Gore-Tex. Då kan han övernatta vid dom antika ruiner som han är så intresserad av. Bl.a passerar han platser som Corinth, Patras, Pirgos, Olympia, Pilos, Korini, Kardamili, Zeugma, Aeropolis och Skala innan han flyger hem.

Något år senare gör han en ny resa men nu till Greklands fastland. Här figurerar platser som Corfu, Ioumenitsa, Parga, Suli, Zalongo, Arta, Joannina, Dodona, Zitsa m.fl.

Under ett 3:e besök spelar han in ett TV-program för BBC. Det handlar om att följa i Lord Byrons och Hobhouses fotspår från deras resa på 1800-talet.

Som tur är har boken kartskisser över resorna. Att på en vanlig karta återfinna de platser han nämner är mycket svårt och små orter finns inte med. Grekiska namn kan stavas på många olika sätt och orter kan ha mer än ett namn.

Skriven på engelska och omfattar 317 sidor.

Författaren med fru Viv är från England, medelålders och med lång MC-erfarenhet. Dom flyger till Christchurch på Nya Zeeland. Här hyr dom varsin Yamaha XT225 Serow som är lätta maskiner lämpade för off-road-körning. Dom finner snart att medhavda regnkläder och väskor ej alls räcker till för vädret är mycket regnigare än förväntat. Även kall-perioder kan förekomma mitt i sommaren varför övernattning mest fick ske i stugor och billiga motell.

Övriga erfarenheter är dålig vägmarkering, vårdslösa bilister och lankigt kaffe. Men befolkningen är väldigt vänlig och hjälpsam. Och det finns många lösgrusvägar och branta backar för dom som gillar sådant. Under 3 månader åkte dom 1100 mil och om detta är det detaljerat beskrivet i boken.

För den som tänker åka till Nya Zeeland och göra något liknande finns här många tips. Boken är på engelska och omfattar 259 sidor.

Tillsammans med tre vänner, Henrik, Johan och Anna-Karin, köper författaren tre nya Enfield-maskiner direkt från fabriken i Madras i Indien för att åka tillbaks till Sverige. Efter mycket pappersarbete kommer dom iväg på en sväng genom södra Indien följt av en sväng uppåt Himalaya.

Dom gör sig ingen brådska utan besöker massor av intressanta platser. Efter 88 dagar kommer dom fram till gränsen mot Pakistan. Här blev det stora problem med maskinerna. Det behövdes ett dokument, "carnet du passage". Men att få ett sådant i Indien gick ej för utlänningar. Att få ett carnet från Sverige gick inte heller därför att maskinerna var indiskregistrerade. Men med envishet, list och lite tur slapp dom igenom.

På urusla pakistanska vägar och med stenkastning från befolkningen i byarna gick vägen genom bergsområden mot Quetta och västerut mot gränsen till Iran. Nu blir det högertrafik och bättre vägar. Dock måste Anna-Karin ha slöja hela tiden, även med hjälmen på. Med bara lv.transitvisa måste landet passeras snabbt. Genom Turkiet mot Grekland där det blev tvärstopp. För Indienregistrerade maskiner måste man betala en deponeringsavgift på fyra gånger värdet för att komma in i EU.

Men dom tog sig hem via Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien, Tjeckien och Polen och kom till Sverige efter 149 dagar och körsträckan 1356 mil. Boken är skriven som dagboksanteckningar och ger en bild av vad som väntar vid import av billig Indisk motorcykel. Boken omfattar 271 sidor.

Detta är en samling av de reseberättelser som fabriksarbetaren Sven Arnold Magnusson skrev för tidningen Mölndalsposten. Här berättar han om sina motorcykelresor genom Europa; den första 1953 och sedan en resa årligen i 5 år. Den första resan gick ner till Italien där han vände vid Neapel. Det blev 700 mil på den till 4 veckor förlängda semestern.

Den andra resan gick till Andorra, och då avverkades 600 mil på 3 veckor. Den tredje resan gick till Jugoslavien med Dubrovnik som vändpunkt. Den fjärde resan gick genom Holland och Belgien samt en liten runda i England med Liverpool som vändpunkt. Vid den femte och sista resan besökte han England, Skottland samt Irland.

För att få ekonomin att gå ihop levde han väldigt sparsamt och resorna var lågbudget. På de första resorna övernattade han i någon buske om vädret tillät. Motorcykel för de första resorna var en BSA 500cc Sloper som han ägt från ny 1931, den var gammal men väl underhållen. Författaren hade en god iaktagelseförmåga och var duktig berättare. Boken är illustrerad med många fotografier i svart-vitt och omfattar 309 sidor.