Direkt efter sista tentamen startar den 19-årige författaren på sin Honda norrut mot ej bestämt mål. I Hamburg träffar han en två år yngre dam och sedan även hennes äldre bror.

Dessa tre bestämmer sig för att på motorcykel göra en rundresa på Island. Även mitt i sommaren så är klimatet och vägarna på denna ö rejält besvärliga och ställer stora krav på deltagarna.

Denna bok är skriven mer som en ungdomsbok med mycket beskrivningar av relationerna mellan deltagarna och detta gör att reseskildringen kommer lite i bakgrunden. Boken är dock välskriven och är nog ett bra hjälpmedel för yngre personer som studerar tyska språket. Den omfattar 160 sidor.

För att underlätta affärerna är det bra att vara en kändis. Bokförfattaren har för avsikt att åka moped till Kapstaden för att bli en framgångsrik mopedförsäljare. Han lånar en standard Crescent med Sachsmotor och utrustar den med 23 liters bensintank och 18 liter vattentank. Start från Stockholm i slutet av november 1954, beräknad restid 6 mån.

Genom Danmark, Tyskland, Frankrike till Algeciras i Spanien. Följer Afrikas kust till Agadir. Får tillstånd att följa efter Främlingslegionens försörjningskonvoj på den illa beryktade piste nr 1 till Atar. Sedan ensam genom öknen till Dakar.

Åker via Bamako i Mali, genom Volta och Elfenbenskusten till Abidjan. Inget visum till Nigeria så det blir båt till Libreville i Gabon. Nu har han kommit till djungelbältet och det under regntiden och måste släpa mopeden genom gyttjan på översvämmade stigar.

Strax före Brazzaville går framgaffeln av och han får ett nyckelbensbrott. Så snart som möjligt fortsätter han och kommer till Port Trangui vid Kasaifloden. Här får han ett meddelande att hans fru är svårt sjuk och med en hjulångare tar han sig tillbaks till Brazzaville och får en flygbiljett hem.

Vid hemkomsten är frun redan död och han måste ta hand om sina små barn. Han får aldrig någon möjlighet att avsluta resan men skriver denna bok många år efteråt. Den detaljerade berättelsen om den mycket strapatsrika resan fyller 159 sidor.

Ett äventyrligt danskt par med två små barn, det minsta bara 1,5 år. Paret avvecklar allt och lånar 50-tusen kronor för att under ett år, tillsammans med barnen, göra en lång motorcykelresa. Köper två Honda XL500 i Los Angeles och åker söderut mot Rio de Janeiro.

Åker genom indianområdet Chiapas i Mexico. Genom San Salvador där det råder inbördeskrig och mer än 100 människor regelmässigt mördas varje natt av militärjuntans soldater. I Honduras huvudstaden finns inga gatskyltar. Gatorna har inte ens några namn, det finns inga adresser.

Att hitta till en viss bank tar flera dagar. I Panama tar vägen slut och alla vanliga trafikanter tar båt till Colombia. Men inte dessa danskar. De åker rakt in i djungeln på en infödingsstig. När den tar slut fraktar de sig själva och motorcyklarna vidare med en kanot som är en urholkad trädstam.

Dom kommer till en infödingsby, El Real, så långt har inga motorcyklar kommit tidigare. Men här måste dom vända och från Panama ta flyget till Colombia. I Equador råkar dom ut för en trafikolycka och polisen försöker med utpressning. I Lima i Peru finns rödljus som inte gäller. Den med ljudligaste signalhornet har alltid företräde.

Över Condor-passet med 5000m höjd till Bolivia. Här visas i TV varje dag direktsändningar från avrättningar av oliktänkande. Mot Paraguay genom det väglösa Chaco, 40 mil genom ödeland. Ett maskinhaveri skulle nästan betyda säkert betyda döden i den starka hettan.

Efter 3000 mil når paret Rio och lyckas sälja motorcyklarna och köpa flygbiljetter hem. Boken på drygt 300 sidor är på danska. Det är en berättelse från en resa där det behövdes mycket tur för att komma levande fram

Det i Kalifornien boende paret Barbara och Larry bestämmer sig för att företa en 2-årig cykeltur jorden runt. Detta innan dom blivit för gamla för något sådant. Så 1978 startar dom på topputrustade kvalitetscyklar och med väl anpassad utrustning. Norrut till Canada där dom vid tältning får nattligt björnbesök. Via Idaho, Dakota och Georgia till Florida där aversionen mot allt på två hjul är helt sanslös.

Flyg till Europa, genom Spanien till Marocco där stenkastande ungdomar är en verklig fara. Genom Portugal och över till regniga Skottland, Irland och England. Genom Frankrike och Sydtyskland som har tät lastbilstrafik och griniga bönder. I höstrusk och snöslask över Brennerpasset. Genom Italien, Grekland och flyg till Egypten som är smutsigt, ogästvänligt, har stenkastande befolkning och timslånga poliskontroller. Flyg till New Delhi. Indien och Nepal har sådan trängsel att dom ibland måste leda cyklarna.

Flyg till Thailand och Malaysia som upplevs som välutvecklade. Nya Zealand med världens vänligaste människor och så via Tahiti åter till Kalifornien. Detta äkta par, båda anpassningsbara och sociala, gjorde resan för att utforska världen och träffa nya människor. Boken innehåller även en notis om att författarinnan tragiskt omkommit vid en trafikolycka innan boken utkommit till försäljning. Den är skriven på engelska och innehåller 324 sidor.

Denna reseerfarna franska författarinna flyger till Bogota i Colombia tillsammans med sin Honda XLS. Staden är smutsig och förfallen och trafiken våldsam. Kommer till Equador där det finns många ruiner från Inca-riket bl.a fästningen Ingapirca. Till Peru med ruinstaden Chan-Chan, Nazca-figurerna och Machu Picu. I staden Cuzco blir hon bestulen på all sin fotoutrustning.

Hennes energiska efterforskning visar att kamerastölder från turister är en hel industri med årligen mer än 20000 kameror bara i Cuzco. Kriminella nätverk arbetar fritt med en mutad polis. Efter att ha kommit in i Argentina blir vägarna bättre och människorna vänligare. Hon reser till Buenos Aires och passerar Iguazu-fallen. Till Brasilien där Rio de Janeiro är vacker längs havsstranden, men resten stinkande slumområden.

Färden går upp till Belem och sedan med båt till Manaus. Härifrån tar hon flyg till staden Leticia som ligger i korspunkten mellan Colombia, Peru och Brasilien. Även här är kriminaliteten hög och hon blir bestulen på den fotoutrustning som hon anskaffat efter förra stölden. Nu har hon fått nog av kriminalitet och efter sex månader i Sydamerika avbryter hon sin resa och flyger hem.

Hon har träffat många trevliga och hjälpsamma människor men all kriminalitet och korruption gör henne besluten att aldrig återvända till dessa områden. Boken är på tyska och omfattar 286 sidor.

Att cykla England runt låter som ett lockande uppslag för en trevlig semestertur. Det som denna bok beskriver är dock ett kommersiellt sponsrat jippo. Här är det snabbast möjliga resa för att komma in i Guiness rekordbok. Den 26-årige mycket vältränade författaren cyklar på en racercykel medans en följebil med två personer fraktar all utrustning och är personliga assistenter som löser alla problem. För att rekordet skall gälla måste han hela tiden åka den asfalterade väg som ligger närmast kusten. Detta betyder en smal, krokig och backig väg men med gles trafik.

Hela sträckan är 5000 miles och på 22 dagar betyder det i snitt 227 miles eller 365 km/dag. Alltså lite längre än Vättern Runt, detta varje dag oberoende av väder och vind, det åtgår minst 15 tim/dag.Inte undra på att han emellanåt känner sig trött och nästan somnar på cykeln. Men hur som helst klarar han det uppsatta målet.

Boken är mest en redogörelse och ingen entusiasmerande reseberättelse. Den är på engelska och omfattar 96 sidor varav mycket bildmaterial.

En kvinnlig universitetslärare i religionskunskap får vid 47 års ålder idén att göra en 5 månader lång cykeltripp genom Pakistan, Indien och Nepal. Sänder däck och reservdelar som poste restante till American Express-kontor och tar flyget med cykeln till Karachi. Den 150 mil långa etappen till Lahore blir en skräckupplevelse.

Detta genom ett muslimland där synen på kvinnan är samma som i Gamla Testamentet. Dessutom är vägarna otroligt dåliga med tung trafik och det ösregnar mitt i torrperioden. I Indiens hinduområden är det lättare att vara kvinna men på landsbygden finns ingen som kan engelska. Kastsystemet finns kvar och alla europeer klassas som kastlösa och får inte ens snudda vid en hindu utan att denna då blir oren och måste genomgå en omfattande reningsprocess.

Ett besök i den kända staden Srinagar avslöjar att den är en turistfälla av värsta slag. Att bara köpa en tågbiljett kan ta en vecka i olika köer och en massa personer måste mutas. I Himachal Pradesh och i Nepal finns bergsvägar med hänförande vyer. Men det är väldigt smutsigt och befolkningen lider av många sjukdomar t.ex TBC.

Barnen kastar sten mot utlänningar när tiggeriet ger för små summor. Författarinnan rekommenderar vaccinering mot allting och att medta mycket medicin. T.ex är ögoninflammationer vanliga men ögondroppar finns inte att uppbringa. Viktigt att ha sjukförsäkring som garanterar flygtransport till civiliserade trakter. Denna bok ger en realistisk beskrivning av vad en ensam främling (speciellt kvinnlig) kan råka ut för vid en resa i dessa områden. Engelsk text 226 sidor.

Författaren åkte 1955 motorcykel sträckan Kapstaden-Kairo-England. Nu 28 år senare åker han samma sträcka men åt andra hållet och tillsammans med sin 18-årige son. Författaren använder samma Triumph Cub som förra gången och sonen har en likadan. Tidig start i februari gör att dom möter snö och is i Belgien och tar tågtransport till Milano. Venedi-Alexandria med båt och sedan ligger hela Afrika framför dem.

Vid denna andra resa har Afrikas befolkning fördubblats och en massa nya självständiga stater bildats. Vid gränsövergångar där passeringen vid förra tillfället tog en halvtimma tar det nu en eller flera dagar och med en ohygglig pappersexercis med många avgifter.

Vägarna nu ännu sämre och bensinbrist. Sammanfattningsvis var Egypten tröttsamt Sudan svårt med ohygglig fattigdom, Uganda skrämmande med berusade soldater med osäkrade vapen, Kenya nöjsamt och sista biten till Kapstaden en transportsträcka.

Dom råkade ut för många mekaniska problem med dom olämpliga motorcyklarna och fick vid flera tillfällen ta hjälp av lastbilar och tåg. Reservdelar till dom gamla maskinerna sällsynta och verkstadspersonalen okunnig. Att dessutom dessa två resenärer var helt renons på mekaniska kunskaper bidrog säkert till problemen.

Däremot är denna yrkesförfattare en mycket god berättare och boken är underhållande. Engelska, 272 sidor.

Rick Hansen är en kanadensare som råkar ut för ett ryggradsbrott som 15-åring och blir rullstolsburen för hela livet. Han är en extrem tävlingsmänniska varför allt utom förstaplatsen är ett misslyckande. Han deltar i bordtennis, basket och volleybolltävlingar, samt vinner många guldmedaljer i handikapp-VM och OS.

För att göra allmänheten observant på de problem som handikappade har gör han tillsammans med ett team medhjälpare 1985 en jorden-runt tur. Författaren åker hela sträckan, 44000km i rullstol och resan kom att ta 2 år! Eftersom författaren är en orealistisk perfektionist så ställer han väldigt stora krav på sina medhjälpare och detta medför problem.

Han lyckas ändock genomföra resan och det mål han satt upp.
Speciellt i Kanada blir han mycket uppmärksammad och i Toronto mottagen av 100 000 jublande människor. Denna bok är ingen vanlig reseberättelse utan visar mer vad en extremt enveten person kan åstadkomma. Boken är på engelska och omfattar 191 sidor.

Denne välkände engelske författare med fru Wanda, båda pensionärer, köper toppmoderna cyklar och GoreTex kläder för Irlandsresa. Dom tänker besöka samma västra del av ön som där dom cyklade 20 år tidigare. Resan delas upp i 3 etapper, den första i Jan-Febr, den andra Juni-Juli och den tredje i Oktober.

Sedan förra besöket har många gamla bostadshus bara lämnats att förfalla. Ersatta av nya villor i smaklös rikemansstil. Men de otroligt många ruinerna efter slott, försvarsverk, kloster och kyrkor finns kvar. Och detta är författarens stora intresse och han besöker alla som ligger utefter resrutten. Han iakttar att inga pubar blivit ruiner, ett samhälle på 1000 invånare kan ha 20 pubar och dom flesta är öppna året om.

Författaren är även mycket historiskt kunnig och uppehåller sig mycket vid de hårda åren på 1800-talet då missväxt och epedemier härjade och hela samhällen dog ut. Detta var även anledningen till den stora utvandringen till USA. Det som underlättar uppehållet på Irland är att övernattning i bed-and-breakfast erbjuds nästan överallt och att många pubar serverar mat.

Det besvärliga är mest det regniga och blåsiga vädret, mer än 20 regndagar per månad är vanligt. För cyklister är även de aggressiva hundarna en fara. Boken på engelska omfattar 300 sidor.

Som en bröllopsresa avser det äventyrslystna paret att företa en 3-års jordenrunt resa som dock kom att vara 4,5 år. Lämpligt fordon blev en Triumph Thunderbird med en stor låda på ett sidovagnschassie för bagage och reservdelar. Resan gick bort till Turkiet och via Syrien, Jordanien, Saudi-arabien till Quatar.

Båt till Karachi i Pakistan. Norrut till Lahore, in i Indien och ned till Sri Lanka. Båt till Australien och en stor runda genom denna kontinent. Visit i Malaysia, Thailand och Japan. Över till Nordamerika och efter en stor runda, ned genom Centralamerika till Rio de Janeiro.
Härefter över till Sydafrika och norröver till Israel. Båt till Italien och sedan kämpade sig det hårt slitna ekipaget på isiga och snöiga vintervägar hem till England.

Denna resa på över 14000 mil klarade Triumphen med ett rejält motorhaveri och många små reparationer. Det var dock så att i alla varmare länder så tenderade motorn att överhetta. Resan genomfördes av två personer som båda är förtjusta i att se nya platser och träffa nya personer.

Det fordras mod och självtillit för att klara sig i politisk instabila områden men förståndigt nog undvek paret Irak och Iran.
Boken är skriven på engelska och omfattar 183 sidor.

År 1988 har det danska paret Hjalte och Nina lyckats få visum till Sovjetunionen. Tillsammans med barnen Emil och Ida gör dom en 6 månaders motorcykelresa som resulterade i 60 timmar video och 300 rullar foto. Dom använde Honda Transalpmaskiner och körsträckan blev 1700 mil.

Startade i Leningrad och efter en avstickare till Tallin så åkte dom via Moskva till Ukraina, genom Moldavien, till Odessa vid Svarta Havet, till Tiblisi i Georgien, till Tjajken och Jerevan i Armenien, genom Nagorny-Karabakh till Baku vid Kaspiska Havet. Flyg till Uzbekistan med besök i Samarkand, Bukhara och Kokand. Flyg till Bratsk och Irkutsk vid Bajkalsjön och sedan tåget via Moskva till Finland.

Resan skedde efter att Gorbatjovs Perestrojka hade genomförts. Bokens författare hade ett nära samarbete med Författarföreningen i Ryssland och fick mycket hjälp därifrån.

Med egna ögon fick författarna se det enorma ansvarslösa slöseri som var utmärkande för sovjetsystemet. Att Hjalte hade kunskaper i ryska språket gav dem möjlighet till kontakt med befolkningen. Denna bok förmedlar mycket information om ett samhälle som lång tid varit avskärmat och visar hur det kan gå till i en diktatur.

Boken skriven på danska omfattar 341 sidor.

Boken skall vara en reseberättelse om en 3000-mils resa jorden runt. Dock från Sverige till Dubai, tvärs Nordamerika samt från Rotterdam till Sverige blir knappt denna distans. Men tar man med flygtransport från Dubai till Bombay med omlastning Bombay till Honkong, båt till Japan, båt till USA samt båt hem över Atlanten kan det nog stämma.

Författaren är en mästare på att fixa saker via sponsorer, konsulat och bekanta.  Helt häpnadsväckande är däremot hans okunnighet om fundamentala enkla regler som gäller i andra länder. Denna bok på 125 sidor kommer säkert inte att bli någon klassiker i MC-rese litteraturen.

Ett ungt amerikanskt par, Scott och Katie, reste 1986 till Nya Zeeland för en riktig långtids-semester. För att hålla ner kostnaderna var det boende i tält och transport per cykel som gällde. Paret var erfarna resenärer efter tidigare besök i Ryssland, Europa och Alaska.

Nya Zeeland består av Nordön och Sydön och i inlandet på båda är det glest befolkat och stora orörda ytor som är förklarade för nationalparker. Igenom dessa finns det dock enkla grusvägar så att det går att komma fram. Här finns det ädelfiskområden och författarparet är helfrälsta för denna sport som lockar folk från hela världen.

Dom cyklar runt båda öarna och lär känna många Nya Zeeländare och dessa är hjälpsamma och trevliga. Dom flesta invånarna ägnar sig passionerat åt en eller flera sporter och detta som deltagare på amatörnivå. I övrigt tar dom det ganska lugnt och lever ett konservativt liv.

Paret gör även en tur till Australien innan dom reser hem. Då har dom varit på resa i 9 månader och har cyklat 800 mil.

Boken på engelska omfattar 249 sidor.