Först; Charlie i bokens titel syftar på att amerikanerna använde detta som ett samlingsnamn på vietnameser.

Bokens författare är en 30-årig amerikansk journalist som 20 år efter krigets slut besöker Vietnam. Han har som mål att få lokal inspiration till en roman som han ska skriva och där handlingen är förlagd till Vietnam. När han anlänt till Hanoy och söker information om Ho Chi Minh-leden är myndigheterna mycket negativa och han är nära att ge upp. Men han köper en begagnad och rysktillverkad 125cc Minsk motorcykel och startar mot 2000km avlägsna Saigon.

Idag finns en motorväg "road nr 1" men han söker dom småvägar och stigar genom djungeln som användes av Nordvietnameserna under kriget. Stigarna är nu på många ställen igenvuxna eller bara spår i leran. Han finner helt sönderbombade och övergivna rester av byar och omgivningen vid stigarna är bombkratrar stora som villapooler. Amerikanarna fällde 10 ton bomber/kvadratkilometer och miljontals gallon kemikalier över Nord-vietnam. Antalet dödade Vietnameser uppskattas till 1,3 miljoner och amerikanska förlusterna var 58000 soldater.

Författaren mötte många krigsinvalider utan armar och ben eller helt blinda. Befolkningen var övervägande vänlig men som utlänning behövdes mycket mutor. En tur in i Laos visar att dom yttre förhållandena där är om möjligt ännu värre.

Boken på engelska och omfattar 289 sidor.

Författaren är född och uppväxt i Calcutta, har studerat och arbetat i Canada och bor nu i London. Från uppväxten i Calcutta talar han hindi obehindrat och har mycket goda kunskaper om Indiens historia och kultur.

Nu får han låna en Enfield motorcykel som han använder som transport-medel för en resa på den gamla mångtusenåriga Grand Trunk Road, vägen från Calcutta till gränsen mot Afghanistan. Vägen går genom det industrialiserade West Bengalen där miljöförstörelsen är enorm. Genom det fattiga Bihar där korruptionen genomsyrar hela samhället.

Genom Uttar Pradesh som är fäste för militanta hindupartier. Genom Haryana, centrum för Indiens administration och där infrastrukturen kollapsat, vägarna korkat igen och telekommunikationen havererat. Genom Östra Punjab där det finns många sikher som har sitt heliga tempel i Amritsar. Genom Västra Punjab som nu ligger i Bangladesh och med muslimsk befolkning.

Genom N.W Frontier Province med inslag av Pathaner från Afghanistan. Författaren beskriver ingående de historiska händelser som utspelade sig vid Indiens frigörelse och den efterföljande delningen som var en följd av religiösa förföljelser. När hinduer som inte kan ta livet av en levande varelse nu slog ihjäl tiotusentals muslimer. Och muslimer som berömmer sig att vara den mest människovänliga religionen nu hackade ihjäl hinduer i tiotusental.

Boken är skriven på engelska och omfattar 387 sidor.

Oskar, musiker och sångare, och Gustav, magiker och eldslukare, startar 1951 från ett Tyskland i ruiner för att åka till Calcutta i Indien. Dom använder ett ekipage ifrån 1927, en 600cc NSU med sidovagn. Nästan utan kontanter vid starten har dom affärsidén att genom uppträdande på tavernor och restauranger förtjäna uppehället. Ned till Brindisi och färja till Grekland. Genom Turkiet, Syrien, Libanon och Jordanien.

Härifrån sänds det tunga bagaget med bil till Bagdad och sedan laddar dom sidovagnen full med bensin, olja, vatten och matvaror. Den 100 mil långa etappen genom den stekheta öknen forceras sedan med nattkörning. Framme i Bagdad har dom nu åkt halva den planerade sträckan.

Efter 8 veckors uppträdande på lyxiga nattklubbar går resan mot Iran. Via Teheran och Mashhad till Afghanistan där dom passerar Herat, Kandahar, Kabul och Jalalabad. Dom når Khyberpasset och Pakistanska gränsen och efter 300 mil ohyggligt dålig grusväg kommer dom ut på den asfalterade Grand Trunk Road. Via Peshavar, Rawalpindi och Lahore når dom Indiska gränsen.

Framme i Delhi inbjuds dom till visit hos premiärminister Pandit Nehru. Via Kanpur och Benares till Calcutta som ju är resmålet. Efter uppträdande på lyxhotell har dom råd att åka hem med båt. Med hjälp av noggranna dagböcker och gott minne har författaren 45 år efteråt skrivit denna digra bok på 579 sidor. Den är på tyska.

Författarinnan är en äldre person och bor i en by som heter Kettelstone och den finns nordväst Norwich. I byn finns kyrka och medborgarhus men den har inget stadsvapen, något som denna dam åtar sig att åtgärda. Då behövs kontanter och på typiskt engelskt vis söker hon uppmärksamhet genom att göra en resa och skramla in pengar från snälla personer.

Som transportmedel väljer hon sin 50cc Yamaha moped. Resan är planerad att ta en vecka och sträckan är beräknad till 800 miles. Routen har hon valt så att övernattningarna mest sker hos bekanta, det blir billigast så. Hon åker småvägar och som längst bort är hon i Caernarfon i Wales.

I boken berättar hon om historiska händelser och om legender från Englands tidiga historia. Hon fotograferar alla slott och statyer och förstås stadsvapen som hon får se på resan. En otydlig skiss på omslagets baksida visar var hon varit.

Under resan samlar hon ihop 300 pund vilket inte är nog. Kanske bidrar intäkterna från denna bok för idag står stadsvapnet framför kyrkan som framgår av foto från bokens framsida.

Denna opretentiösa bok omfattar 92 sidor och är skriven på engelska.

Denne skotskfödde författare utvandrade redan på 1950-talet till Indien och är nu hindutalande indisk medborgare. Han har på motorcykel utforskat bergskedjorna Himalaya och Sahyadri (tidigare kallad Whestern Ghats).

Genom Himalaya har han åkt från Kashmir i väster till Arunchall i öster. Han har besett massor av tempel och andra heliga platser och tagit sig fram på dåliga bergsvägar under den regniga monsuntiden som är den enda tidpunkt då de högsta bergspassen är snöfria.

Genom Sahyadri har han åkt från södra udden Kanya-kumari (tidigare kallad Cape Comorin) och ca 120 mil norrut, även här på småvägar och studerat heliga platser. I boken finns mycket information och goda råd. Den enda trafikregel som gäller är att störst går först och ljussignaler bör betraktas med misstro. Ibland är det alla färger åt alla håll samtidigt. Författaren rekommenderar istället åkallan av någon gud t.ex Shridi Sai Baba.

Han nämner att informationen om intressanta platser kan inte fås i Indien, medhavda resehandböcker typ Lonely Planet är ovärderliga. Vägkartor finns heller inte utan bör medföras. Dessutom av någon anledning finns inte regnkläder att köpa. Som färdmedel anser han att den välkända Enfielden är olämplig. Den är för tung och komplicerad för Indiens by-mekaniker. Själv använde han en gammal indisktillverkad Jawa och en dito 20-år gammal 100cc Kawa. Den senare är bäst för den är lätt, tillförlitlig och bensinsnål.

Boken är på engelska och omfattar 271 sidor.

Högskoleutbildad 26-årig lärare från Australien startar 1962 en resa med London som slutmål. Han tar en båt till Singapore där han köper en ny Royal Enfield Bullet, tar körkort för MC och har mycket trevligt.
Båt till Ceylon där det tar 1 vecka bara att få motorcykeln genom byråkratin. Beser de gamla platserna Anuradhapura och Tolonnaruwa.

Över till Indiern där varje stad är en koncentration av smuts, oväsen och lukt. Han besöker de flesta stora städerna i Indien och fortsätter till Lahore i Pakistan och ner till Quetta för att genom Baluchistan komma till Iran. Till Isfahan är vägen så dålig att han måste krypköra på 2-an. I Teheran lyckas han få lite arbete som engelsklärare och lär sig farsi. Härigenom lyckas han klara livhanken när mullornas blodiga uppror inträffar.
 
Han åker vidare till Irak där han bara får 1 veckas uppehållstillstånd i Bagdad. Men nu inträffar en militärrevolution och han måste snabbt åka mot Syrien. Ohygglig hetta och magsjuka i syriska öknen blir resans värsta etapp. Han beser Petra och Baalbek och åker genom Turkiet. Nu är det bara transportetapp till England men dålig ekonomi och regn och kyla gör det besvärligt.

När han kommer till London har han varit på väg i 15 månader. Resan var en lågbudgetresa och bara personliga kontakter och billiga övernattningar gjorde att det gick vägen. Författaren förde noggrann dagbok under resan och från denna har han mer än 30 år efteråt skrivit denna trevliga bok. Den är på engelska och omfattar 279 sidor.

Denna amerikanska författare är doktorand och universitetslärare. Utseendemässigt långhårig, skäggig, trasiga jeans och skinnjacka. En fullständig motsats till svärmorsdrömmen. Startade MC-åkandet på en Bultaco Metralla redan 1961. Efter många amerikanska, engelska, italienska och japanska MC har han fastnat helt för BMW och efter ca 40 år har han åkt imponerande 160000 vilda mil på nordamerikanska vägar.

Boken är en samling korta kåserier som avhandlar vägar, broar och tunnlar, omkullkörningar och maskinhaverier, besökta platser, väder och vind, personlig utrustning, unika människor, ex fruar och andra damer, allt med den gemensamma ledtråden "just passing through". Författaren har sin helt egna filosofiska livsstil.

Han är ingen Robert Pirsig eller Ted Simon, han är Mark Edmonds. Språket är amerikansk engelska i en vardagsversion och denna använder han konsekvent boken igenom, hästlängder ifrån det som förväntas av en universitetslärare.

Boken är skriven på engelska, 163 sidor.
ISBN 0-942979-52-4 (hård pärm)
ISBN 0-942979-51-6 (mjuk pärm)

Avsikten med denna resa är att komma in i Guiness Book of World Records som den förste handikappade (båda benen amputerade) som kört motorcykel hela vägen från Atlanten till Stilla Havet.

Med sponsorship från ett stort tyskt företag startar författaren i december 1996 från Brest vid Atlantkusten och styr österut på en Harley-Davidson Sportster. Vid Minsk i Vitryssland möter han snö och is och monterar på en sidovagn och fortsätter till Moskva. Av en rysk handikapporganisation och från den tekniska tidskriften Moto Magazine får han mycket hjälp.

Sedan fortsätter han via Kazan och Chelainsk till Irbit (där Ural-mc tillverkas). På Trans Sibirien Highway går färden via Omsk, Novosibirsk, Krasnojarsk, Irkutsk till Chita. Här ansluter de vana långdistansåkarna Ivan och Dima inför den besvärligaste delen av resan. Vid Sretensk tar vägen slut men nu är allt fruset så via floderna Shilka och Amaczar och frusna träskområden går det vidare till Skovorodino där något som liknar väg påträffas. Nu måste dom skynda på då några floder utan broar måste passeras medan isen ligger kvar.

Dom når Vladivostok den 23 mars och resan är klar. Författaren personligen är en lite tvivelaktig Rambo-figur med bakgrund som legosoldat i ett flertal krig. Att han lyckas tillskriver han sina konstanta medhjälpare, Gud och Harley-Davidson. Men visst är det en otrolig prestation att köra motorcykel genom Sibirien vintertid. Boken är skriven på engelska och omfattar 243 sidor.

Denna bok är skriven av en engelsman som har svårt att finna sin identitet. Som har satsat hårt på en framtid som popsångare men som även varit motorcykelbud, skidinstruktör och mycket annat. När hans fästmö helt oväntat avlider när paret besöker Kashmir i Indien drabbas han av depressioner.

Han möter en gammal polare som blivit utsparkad av sin fru och dessa båda figurer bestämmer sig för att göra tidernas äventyrsresa på motorcykel. Från England ner genom hela Afrika till Kapstaden och hem igen. Efter att ha kommit bara några mil in i Afrika kör kamraten omkull med ett svårt benbrott som följd och måste omgående sändas hem för vård. Författaren bestämmer sig för att fortsätta resan ensam. Han väljer vägsträckningar som är mindre frekventerade och kommer bl.a att åka genom sådana länder som Angola och Sudan.

Stora strapatser genom dåliga vägar, stora risker genom brist på lag och ordning samt korrupta gränsvakter som måste mutas. Under resan passerar han genom nitton länder i Afrika. Boken som är på drygt 300 sidor är underhållande och trevligt skriven och kan ge värdefulla upplysningar till den som till äventyrs funderar på att åka lite längre ner i Afrika. På engelska.

De tyska ungdomarna Klaus 23 år och Claudia 20 startade 1981 på var sin XT 500 för att under 10 månader åka jorden runt. Men dom upptäckte att "resan är målet" och kom hem 16 år senare efter att ha åkt mer än 25000 mil och besökt alla världsdelar.

För att skaffa kontanter skrev dom reseskildringar för tidningar och tog alla möjliga ströjobb. Detta räckte bara till en verkligt spartansk budget och dom bodde hela tiden i sitt tält.

Dom var nyfikna på allt men Kina och Tibet på MC var på den tiden en omöjlighet varför det blev 2500 mil med tåg och buss. Äventyrslusta gjorde att dom även byggde flottar och reste på Yukon-floden i Alaska och Rio Purus i Amazonas. För framfarten hade dom tillverkat paddelhjul som drevs av MC-motorerna. I Argentina där det blåser extremt hårt satte dom mast och segel på dom sammanbyggda maskinerna. På detta sätt färdades dom 115 mil utan bensinförbrukning.

Under resan blev det 25000 diabilder och många timmar videomaterial som säkert räckte till många föredrag. Dessutom till denna bok som har 318 sidor och är skriven på tyska.

Denna medelålders författarinna gillar utmaningar. Hon har åkt Vasaloppet, simmat i Vansbro, sprungit halv-maraton, fallskärmshoppat och gjort cykelresor i Asien. Nu skall hon tillsammans med en manlig bekant cykla hela vägen till Peking.

Hon slutar som säljledare i ett varuhus, skaffar så många sponsorer som möjligt och 1:a februari 1996 så bär det av. Det är inget fusk med följebilar utan allt dom behöver finns i cykelväskorna. Tillsammans med cykel blir det 55 kg.

Genom ett vintrigt Europa, -15 grader som värst, så når deom Istanbul efter 2 månader. Vid gränsen till Iran så blir det stopp, kvinnliga cyklister är ej tillåtna. Buss till Pakistan där dom cyklar juni-augusti vilket är den varmaste perioden och helt olämpligt. Från Islamabad väljer dom Karakoram Highway mot Kina. Det blir 120 bergiga mil och dom drar cyklarna över Khunjerab Pass som är 4730 m.ö.h. Här är det lagom temperatur och liten trafik. Efter 9 månader och 1400 trampade mil anländer dom till Peking.

Mesta delen av boken är uppbyggd av 70 fotografier med förklarande text. Boken på svenska omfattar 56 sidor.