Författaren är en ung holländare som tillsammans med en tillfällig holländsk kompis, Krÿn, åker motorcykel från Saigon till Hanoi.

Detta är inget dom är ensamma om, det har ökat något otroligt och är nu så vanligt att det nästintill är att betrakta som en industri. Köpa motorcykel, vanligen en Honda Win, åka sträckan och sälja motorcykeln på 1 månads turistvisum. Dock är lagen den att alla måste ha varit i landet minst 3 månader för att kunna få det nödvändiga vietnamesiska körkortet.
Resultatet är att alla kör utan körkort. Vid poliskontroll måste då muta betalas annars blir motorcykeln konfiskerad. Att författaren aldrig tidigare kört moped eller motorcykel är avslöjande respektlöst. Omnämnas kan att idag är kriminaliteten i Vietnam mindre än i de forna ockupationsmakterna Frankrike och USA. Att lura turister anses dock okej.

Författaren har en önskan att lära känna det ursprungliga landet men eftersom han inte är påläst hamnar han ofta i turistfällorna. Detta och att han gillar att dricka öl i ungdomligt sällskap gör att han bara får ett ytligt intryck av landet. Resan ger honom insikten att det kan vara en fördel att resa ensam.

Boken är skriven i berättande stil, den omfattar 205 sidor och är på engelska.

Boken handlar om en Europaresa som två amerikanska bröder företog 1958-59. Ett maskinskrivet manuskript har funnits men nu har dom fått hjälp att överföra det till digital form och detta har möjliggört boken.

När unga amerikaner är färdiga med sina universitetsstudier är det ganska vanligt att dom företar en Grand Tour till Europa. Ofta som en 1-årig rundresa för att bese sevärdheter och för att leva loppan. Dessa två bröder hade inga rika föräldrar utan sparade ihop en summa för att med lågbudget och hårddollar-kurs kunna göra en mindre lyxig resa.

Med ett gammalt Panamafartyg över till England och sedan liftade dom runt i Skottland och Irland. Över på fastlandet köpte dom cyklar som byttes till Achilles-Sachs mopeder. Åkte Holland, Belgien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Italien, Yugoslavien, Grekland, åter Italien, Frankrike, Spanien, Portugal och där sålde dom mopederna. Återresan till USA med ett annat Panamafartyg som passerade Madeira, Kanarieöarna, Venezuela, Cuba till Florida. Efter besök i Mexico kom dom åter till Tacoma i staten Washington.

Berättelsen bygger uppenbarligen på dagboksanteckningar och har många onödiga detaljer. Detta tillsammans med att bröderna inte är några litterära begåvningar gör boken trögläst.

Boken på engelska omfattar 326 sidor

Författaren är engelsman, tidigare redaktör för Scootering Magazine, och har varit en Scooterboy från det glada 80-talet. Nu har han försett en Lambretta med en 6-växlad Honda 250RM enduromoto och för frun har han utrustat en Maicoletta med en automatväxlad 4-takt Suzuki DRZ400E.

Tillsammans med i Italien-boende kompisen Dean skall dom göra en 1-månads resa till Istanbul. Medföljande är ungdomarna Sam och Kimberly och resan skall gå genom gamla kommunistländerna Slovenien, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Som förväntat är vägarna dåliga men annars inga större problem. Värst är det i Istanbul som med ett invånarantal dubbelt mot London har en konstant trafikinfarkt.

Resenärerna var väl pålästa och förberedda och hade all modern utrustning med Inter-com mellan maskinerna och hade mobiltelefoner med kartor och allehanda program.

Språkbruket i boken är lite ovanligt men kan nog betecknas som vardagsspråk Scooterboys emellan. Författaren verkar vara en sympatisk och tolerant person.

Boken är skriven på engelska och innehåller 192 sidor med många fotografier.

Äkta paret Jo och Mike boende i Australien har utflugna barn, god ekonomi och båda älskar långresor med MC. Nu köper dom en begagnad Suzuki DL 1000 i London för att en sommar uppleva Alperna.

Dom åker genom Österrike, Slovenien, Schweiz, Lichtenstein, Tyskland, Frankrike, Italien och Monaco. Alla kända och okända bergspass samt intressanta småvägar skall passeras. Boken är full av intressanta fakta t.ex att Timmelsjoch har varit känt i 6000år, Stelvio har 60 kurvor och Silvretta har 40000 besökare varje sommar.

I boken berättas om hur skidsporten startade i mitten av 1800-talet då stormrika engelsmän kom till det fattiga bergsområdet. Nu är hela Alperna anpassat för turistindustrin och det mesta är svindyrt. Författaren är påläst på landet Schweiz och berättar om Wilhelm Tell och att landet är en demokrati sedan 1500-talet. Dessutom är författaren mat och dryckintresserad och är tydligt kunnig på detta område.

Under 5 månader åkte dom 500 mil utan missöden i den täta trafiken där campingbilarna mest är ivägen, nej MC skall det vara. Som sammanfattning finner han Alperna vara magnifika och fascinerande.

Boken skriven på engelska omfattar 217 sidor.

Denna 16-åriga norrman startar 17 juli 2013 för att åka tur/retur Norges sydspets till Norges nordspets. Han använder en kinestillverkad Zenhua ZH-D50 som är en Yamaha Chappy men med motor lika Honda Cub. Mopeden kompletteras med stativ för väskor, el-uttag för mobil, klocka m.m men i övrigt helt standard.

Boken är i dagboksform och det finns en kartskiss för varje dagsetapp. Det framgår att norrut så åkte han inne i landet på stora vägar som t.ex E6. På återfärden valde han att åka nära kusten och mindre vägar. I Norge finns numera massor av tunnlar och nära kusten dessutom massor av färjeöverfarter. Många av dessa omnämns i boken och tillsammans med vägnummer så går det ganska lätt att följa med. Totala åksträckan blir ca 700 mil som han klarar på 25 dagar.

Som reseberättelse är det händelsefattigt, mest en uppräkning av samhällen som passeras. Men många fotografierna är bra och boken är tryckt på kvalitetspapper. Texten är på norska och den omfattar 168 sidor.

Författaren är en medelålders finländare som sedan ett kvartssekel arbetat på kontor i Helsingfors. År 2005 åker han på semester till Utisjoki som ligger längst norrut i landet. Här ramlar han på en gammal Solifer-moped som han köper och sedan kryssar han söderöver på små-vägar. Norra delen av Finland är nästan avfolkad och det finns många övergivna hus och stängda skolor och det är mest gamla människor som bor kvar.

Författaren är en social person och han finner mopeden vara det perfekta transportmedlet när det gäller att få kontakt med befolkningen. Boken slutar med att han säger upp sig från sitt säkra men tråkiga jobb för att på heltid ägna sig åt fotografering och författarskap.

Denna bok innehåller 172 sidor, är skriven på tyska och har mer än 100 fotografier i färg. Det som saknas är en karta över resvägen. Färden går ju på småvägar och de små samhällen han besöker finns säkert inte utmärkta på normala vägkartor.

Postie Bike Challenge är ett årligt jippo som startade i Australien 2002. Det arrangeras av en välgörenhetsorganisation och består i att ett antal lite äldre vördnadsbjudande personer under 10 dagar åker tvärs Australien på motorcykel.

Denna boks engelska författare hade ingen MC-bakgrund men lyckades klara MC-körkort trots sina 67 år. År 2008 åkte han sedan sträckan Brisbane till Cairns (400 svenska mil) på 10 dagar. Tillsammans var det 44 herrar och 6 damer som betalade en hög avgift för att på dåliga vägar och under pressande värme klara dom långa dagsetapperna. Alla maskinerna var lika, nämligen nödtorftigt renoverade Honda CT 110cc semiautomatiska f.d brevbärarmaskiner. Arrangörerna tillhandahöll föråkarbil, bagagebil, reparationsbil med delar, maskiner och två reparatörer samt efteråkarbil med plåster och samlade in dom som gett upp.

Alla deltagarna gjorde sitt yttersta för att klara strapatserna och av 50 startande tog sig 46 i mål på två hjul. Alla deltagarna skänkte sedan maskinerna till välgörenhetsorganisationen för att utauktioneras.

Boken är skriven i kåserande stil och författaren beskriver vältaligt vad han och övriga deltagare råkade ut för. På engelska och 134 sidor.

Det medelålders tyska paret Thomas och Susanne är erfarna motorcyklister. Nu har dom sparat ihop 20000 Euro för en 9 månader långresa på sina 20 år gamla Honda-maskiner.

Målet är Sidenvägen, ett vägsystem mellan Ostasien och Medelhavet. Det har använts från bronsåldern fram till våra dagar. Med tysk grundlighet skaffar dom carnet, visum, internationella körkort, datorer, GPS med kartor och alla sorters skyddsympningar. Susanne lär sig även lite av ryska språket samt att tyda kyrilliska bokstäver.

Sidenvägen kan sägas börja i Venedig och gå igenom Grekland, Turkiet, Iran, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgistan, Kina och Nepal. Sedan flyger dom över Burma, semestrar i Thailand och Malaysia samt tar flyget hem från Thailand.

Resan går bitvis genom vild terräng, ibland på grusvägar och över höga pass. Kina fick dom bara passera genom att köra i konvoj. Det hela blev en oförglömlig resa på nästan 3000 mil.

Boken omfattar 280 sidor och är på tyska.

Denna amerikanske författare växte upp i Pennsylvanias industriområde och blev som sin far en industriarbetare. Han är musikalisk och åker till många musikfestivaler och han upplever sista spelningen i Newport Jazz Festival samt första spelningen i Woodstock. Detta var i slutet av 1960-talet.

Dock blir det försämrade tider för industrin och våren 1970 blir han friställd. Som den observanta och företagsamma person han är inser han att för framtiden behövs bättre utbildning och han beslöt att börja i college.

Men college börjar på hösten och detta ger honom möjligheten att under sommaren 1970 göra en motorcykelresa fram och åter tvärs USA och det är denna han beskriver i sin bok. Berättelsen är något tunn men detta är väl naturligt, detaljer försvinner ur minnet efter så lång tid.

Författaren anger att eventuell vinst på boken kommer han att använda för att än en gång renovera sin motorcykel, en 1966 Norton Atlas.

Boken på engelska och omfattar 125 sidor.

Detta är tre företagsamma tyskar, Dani, Michael och Lars som båtfraktar sina 30 år gamla PX 200 till Los Angeles för att under 8 veckor åka tvärs USA.

Dom anskaffar en stor bekväm följebil för bagage och all fotoutrustning och som dom också använde för övernattning. Platser som besöks är Palm Springs, en tur på gamla Route 66, Needless, Grand Canyon, Monument Valley, Moab, Pikes Peak, Colorado Springs, Sturgis, Chicago, Minneapolis, Detroit, Pittsburgh och målgång i New York City.

Man tycker att dessa gamla maskiner borde vara väl inkörda och problemfria men mycket småstrul inträffar bl.a 5 packboxbyten på 900 mil. Dåligt med verkstäder så dom fick själva laga det mesta.

Boken är på 271 sidor och innehåller massor av små och stora färgfotografier, faktiskt mer foto än text. På dom flesta av fotografierna har dom lyckats få med alla vesporna eller åtminstone någon av dom. En rolig detalj är intervjuerna med personer dom träffar. Att ställa samma frågor kan ge många olika svar.

Boken är skriven på tyska.

Engelskfödd arkeolog som 1977 flyttade till Canada. På fritiden blir det mycket MC-åkning, mest på 40-år gamla Moto-Guzzi.

Boken är en sammanställing av ett antal ganska korta resor på de "highways" som genomkorsar landet. Dessa vägar är enkla och ofta bara grusbelagda. Landet är mycket glesbefolkat, trafiken är gles, och vägarna används mest för timmertransporter. Författaren gillar långa dagsetapper på 60-80 mil. Då kan han ägna sig åt "mobile meditation" hela dagen lång.

Denna enkla bok är skriven på engelska och omfattar 106 sidor.

Medelålders australisk barnboksförfattare som tillsammans med sin fru, Cathie, under sommartid företar långa cykelresor och beskriver dessa i bokform.

I april startar dom från Marseille med målet att besöka några fjordar i Norge. Färden går genom Frankrike, Schweiz, Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och till Bergen i Norge.

Både är vältränade, har lätta cyklar och lätt packning. Vägkartor och lämpliga cykelvägar är inlagda på mobilerna liksom hotell och vandrarhem. Dom berättar om det dom ser och upplever under färden men det som verkligen redovisas i detalj är det dom äter. Resan är nästan en kulinarisk safari under 2 månader och 400 mil.

Att det saknas fotografier från resan är en sak men någon skiss över vägvalet kunde väl ha funnits med. Ett riktigt fattigdoms-bevis är att bokens sidor ej är numrerade. Jag räknar till att det finns ca 180, på engelska.

Det Nya Zeeländska äkta paret Ron & Lynne har åkt mycket och långt på motorcyklar. Rons stora fritidsintresse är att renovera gamla maskiner. Av en bekant fick han för många år sedan ett ej komplett rostigt vrak av okänt fabrikat som sedan visade sig vara en FN från 1910. Den är kardandriven med en 4-cylindrig 362cc halvtopp motor med 5-lagrad vevaxel som har droppsmörjning men maskinen var utan koppling och växellåda = direktdriven.

Författaren fick idén att när den blivit 100 år gammal skulle han köra den till fabriken Herstad i Belgien. År 2012 har Ron blivit 69 årig och pensionär och maskinen är komplett och renoverad till nyskick. Den är dessutom förbättrad med Al-kolvar och försedd med koppling och allt är justerat och provkört i 200 mil. Han tar flyg till Nepal och där startar resan som nog var ansträngande. Maskinen måste knuffas uppför branta backar och max hastighet var 40 km/tim. Den totala resvägen blev 1460 mil och tog 8 månader.

Frun Lynne åkte ungefär samma väg men med flyg och tåg. Dom träffades på överenskomna platser och hon var till stort stöd och hjälp. När Ron nått Europa fick han även mycket hjälp av intresserade veteranmotorcyklister.

Boken skriven på engelska omfattar 229 sidor.

Författaren, en engelsk dataprogrammerare, gör sommaren 2012 en MC-resa till Marocco och åter. Han använder sin Honda Transalp som han proffsutrustar med allt som finns att köpa. GPS, två proffskameror, I-pad, Laptop, mobil som är laddad med alla appar och härtill alla behövliga laddare och kort. Fullständig campingutrustning med ultravarm sovsäck samt medicin i form av Paracetamol och Ibuprofen m.m.

Han åker Newhaven-Dieppe och åker sedan i riktning Barcelona och vidare mot Algeciras. Över till Marocco och många rundor i Atlas-bergen och sedan hemåt. Hemma efter drygt 2 månader och 10000 miles och utan missöden. Åkningen i Afrika alltid i integralhjälm och fullt skinnställ i högsommarvärmen. A real man on a bike.

Boken på engelska omfattar 143 sidor.

Detta är en ca 35-årig ogift tysk dam, musiker till yrket, som tar ett sabbatsår. Biltåget Berlin-Trieste använder hon för att frakta sin Vespa Sip, en 50cc scooter, till Italien.

Målsättningen är att under en sommar åka runt hela Italiens kust. Men ett sabbatsår kan inkludera även annat så hon tillbringar 10 dagar på en ekologisk bondgård, en vecka i ett katolskt kloster i Assisi och tar 2st veckolånga intensivkurser i italienska.

Färden går till Venedig och sedan söderut längs östra kusten. Runt Sicilien och sedan norrut längs västra kusten. Vid gränsen till Frankrike vänder hon, åker till Verona och tar biltåget hem.

Hon har sett det antika Hera-templet i Metapunto, Concordia-templet i Agrigento, Selinunt-templet samt den moderna vallfartkyrkan i Siracusa. Hon har varit upp på Etna, till ön Stromboli, åkt runt Vesuvius, trängts i Vatikanen och åkt längs Amalfikusten.

Trafiken i Italien är kaos-artad och ett långsamgående fordon är inte helt optimalt. Men under 4 månader åker hon 860 mil.

Boken omfattar 197 sidor och är på tyska.

Författaren är en medelålders engelsk dam som tidigare försökt åka Australien runt på MC. Men hon är livrädd för grusvägar och dessa är vanliga på denna kontinent.

Hon hittar en uppgift om Postie Bike Challenge som går varje år. Det är ett 40-tal äldre personer som åker tvärs kontinenten på lånade gamla postverket-maskiner och författaren anmäler sig. Detta år går resan Brisbane-Birdsville-Adelade, totalt 338 mil på 10 dagar varav 5 dagar på grusväg. Starten 7e september 2014 och rädslan försvinner.

I Adelade köper hon en ny Honda CB125e, lätt och tillförlitlig men bara 90 km/h som toppfart. Hon åker västerut mot Perth men gör en lång avstickare till Alice Springs. Från Perth återstår det 500 mil till Darwin på vägar med varierande kvalitet. Men det största problemet är nu högsommaren med 40 gradig värme och långa dagsetapper. Kylt dricksvatten på bensinstationerna är dubbelt så dyrt som bensin. För varje dagsetapp gäller det att komma iväg direkt innan det börjar ljusna. Hon klarar sträckan fast med mycken möda. I Darwin säljer hon maskinen och tar flyget hem. Totalt har hon åkt 1520 mil.

Denna nu 78-åriga engelsman har tidigare skrivit två böcker om mc-åkning i Sydamerika. Nu är målet att på motorcykel åka Indien runt.

Författaren har redan för 40 år sedan, under "Peace and Love"-perioden medelst en VW-cab åkt till Goa. Nu tar han flyget till Delhi och kan där hämta ut en ny Honda Stunner 125cc. Han är nervös för den täta och laglösa trafiken och har problem med övervikt, bronkit och tidigare hjärtinfarkter.

Första målet är Goa där han ju för många år sedan bott en lägre tid. Då ett litet samhälle, nu en tätbefolkad kuststräcka med hotell i många mil. Härifrån fortsätter han söderut till Indiens sydspets. Här vänder han norrut och längs Indiens östkust åker han mot Himalaya. Han vill besöka ett område med vilda bengaliska tigrar i provinsen Arunachal. Enda vägen dit är en 30-mils sträcka och över Sela Pass med höjden 4170m. Han klarar detta med nöd och näppe men inser att nu får det vara nog. Med lastbil och tåg till Delhi.

Denna mc-resa är nog den sista denna åldrande äventyrare klarat av. Detta trots att han karaktäriserar sig som en "hjärndöd 78-årig tonåring". Totalt åkte han 1600 mil på 6 månader. Boken är skriven på engelska och på 201 sidor.

Författaren har tidigare skrivit en bok om en resa tvärs USA. Nu åker två Vespor och en följebil runt Island och Vesporna är samma gamla PX 200 men med uppgraderade fjädringskomponenter.

Enda möjligheten att ta med sig fordon till ön är att ta färjan Hirtshals-Sydisfjördur. Väl där väljer dom att åka motsols, alltså västerut längs norra kusten. Nu är det juni men blåsigt och kallt med en enstaka snöstorm. Till Djupvik kommer dom midsommardagen, det är +5 grader och vägen är bitvis framskottad genom 2m djupa snödrivor. Men solen är över horisonten dygnet runt och det är ju en ljusglimt. Söderut mot Reykjavik där dom stannar några dagar och går på många museum. Sedan är det österut längs kusten mot färjehamnen.

Efter 23 dagar och 350 mil är det färja tillbaks till Europas fastland. Boken på tyska har 192 sidor med många stora färg-fotografier.

Denna resa startade 1992 och resulterade i en bok på italienska som kom 1997 och nu har översatts till tyska.

Författaren är italienare och har under några år fördrivit tiden med ett angenämt liv på Bali. En 300 mils resa på Jawa och Sumatra med en gammal Vespa ger inspiration till en Vespafärd Rom-Saigon. Piaggio-koncernen övertygas och ger honom en ny 125 Vespa samt ekonomisk sponsring.

Starten från Rom och med Brindisi-Patras-färjan kommer han till Grekland. Därefter genom Turkiet, Iran, Pakistan, Indien och Bangladesh. Men vid Burmas gräns är det helt stopp och han tvingas ta flyget till Thailand. Kambodja och Laos genomkorsas men Vietnam säger nej. Men med hjälp av Piaggio, Italienska diplomater och mutor klaras detta och han når Saigon.

Författaren är en vaken person som är intresserad av allt nytt han får se och uppleva. Även äventyr med vackra damer ingår i berättelsen. Resan tar 7 månader och förflyttar honom 2400 mil. Boken omfattar 305 sidor.

Författaren är en engelsman som redan 1992 flyttade till Italien och nu bor i Schweiz och försörjer sig som konstnär och författare.

Han är scooterentusiast och intresserad av skotsk whisky. Nu gör han en 3 veckors rundresa och besöker mer än 40 små skotska tillverkare som använder gamla tillverkningsmetoder. En verksamhet som blivit turistindustri där antalet besöksguider är många fler än antalet arbetare. Fabrikerna är ofta från 1830-talet och utrustningen är gammal och pittoresk. Tillverkarna försöker givetvis sälja så mycket som möjligt till besökarna och detta till väl tilltagna priser. Tillverkaren Macallan Distilleries anses som branschens Rolls Royce och tar upp till 20000 pund för en flaska.

Skottland ligger ju inte så långt borta, nackdelen är det regniga och blåsiga vädret. En utmaning att som författaren färdas på en gammal hårt sliten Vespa 50 som med nöd och näppe är brukbar.
En absolut fördel är att först läsa denna bok som är detaljerad och informativ. Den är skriven på engelska, har många fina färgfoton och är tryckt på fint papper och omfattar 311 sidor.
Mer på www.whisky-burn.eu