Författaren är en engelsk dam som företagit flera långa resor på motorcykel och skrivit två böcker om dessa. År 2011 fick hon ett tips om Iran och efter mycket efterforskning och många kontakter fick hon 2014 ett 2 veckors journalistvisum men motorcykel fick ej medfölja. Hon löste detta problem genom att lösa tågbiljett Istanbul-Tabriz och att pollettera motorcykeln som resgods och detta fungerade.
Iran hette tidigare Persien och har alltid varit en diktaturstat. Just nu är det Islamska Republiken, en prästdiktatur. En stor polisstyrka kontrollerar i detalj att kvinnorna är rätt klädda och givetvis har dom inga som helst rättigheter. Före resan har författaren kontaktat alla hon kände med anknytning till Iran. Detta för att få namn på personer med västerländska sympatier. Av berättelsen framgår att dessa personer var det som gjorde att resan fick ett lyckligt slut. Väl där fick hon visumet förlängt med 4 veckor. Detta räckte för att åka Tabriz-Qasvin-Teheran-Kashan-Isfahan-Yazd-Persepolis-Shiraz. Hemresan fick ske med flyg och tåg.
Sammanfattningsvis finner hon att alla som ej är inblandade i prästerskapet är hjälpsamma. Landet har även andra problem. Sedan århundranden är befolkningen världens mest heroinberoende.
Den korta tiden i landet gör att författaren gärna vill återvända, det finns mer att se. Hon försöker återvända 2015 och 2016 men nu är landet helt stängt för fria resor. Endast gruppresor som polisen hela tiden kan övervaka är tillåtna.
Boken på engelska omfattar 287 sidor.