I september 1952 startar den 23-årige författaren från Frankfurt på en Hoffman Vespa med en en-hjulig släpvagn. Eftersom vagnen har ett hjul bara kan den betecknas som en "efterhängd sidovagn" och får då lov att användas i länder där släpvagn är förbjuden. Resekassan på 500 dollar tar slut i Egypten och sedan måste han försörja sig på att skriva reseskildringar och att spela in folkmusik för tyska radion.
Kom hem efter 4 år och hade då åkt 5400 mil genom 42 länder. I boken berättar han om hur människor har det i andra länder, om deras vanor och föreställningar. I Libanon uppehåller han sig i ett år, lever bland muslimer och lär sig en del arabiska. I Pakistan, som betyder "den rena trons land", går kvinnorna omkring som vandrande tält. Men landet har även ett kvinnligt nationalgarde, vältränat och välbeväpnat.
Korruption (tea money) är mycket vanligt. Östpakistan, som ju även är muslimskt, är olikt. Kvinnorna utan slöja, lättare klädda, men nästan alla röker cigarrer. Han besökte även Hunza-folket som bor bergen i norra Pakistan. Mer högväxta än övriga pakistaner och blåögda. Tros härstamma från soldater i Alexander den stores armé.
Under uppehåll i Calcutta får han insyn i hinduismen. Många sekter, den ena mer asketisk än den andra. Han gör även upphåll i Malaysia, på Bali, Vietnam och Japan. Boken är på tyska och omfattar 106 sidor.