Författaren, doktor i matematik vid Cornelluniversitetet, fick idén att landvägen åka från New York till Sydamerikas sydspets. Han skulle åka Pan Am Highway som i Centramerika bara var en stig. En jeep var för tung men en motorcykel går att frakta över vattendrag med infödingskanot. Så han startade på en Husqvarna på fina vägar i USA.
Genom Mexico gick det ganska bra, i Guatemala var vägarna bara av grov sten.
Han åkte genom El Salvador och Honduras. I Nicaragua var vägarna så dåliga att allt skakade loss på motorcyklen. Genom Costa Rica till Puntarenas där Pan Am slutade och varifrån alla vanliga människor tog båt till Panama City. Författaren fortsatte dock på en väg som övergick till en stig som så sakta försvann. Kvar fanns den bara som prickar på kartan.
Till slut fick han hugga sig fram genom djungeln med machete och passera genom många åar med smutsigt vatten med blodiglar. Indianer hjälpte honom att lyfta maskinen genom träsken och efter flera veckors slit kom han ut på en väg som gick till Panama City. Nu låg Darien framför honom, det fruktade djungelområdet med bottenlösa träsk.
Han sände motorcykeln i förväg till Buenaventura i Colombia. Med infödingskanoter och genom att hugga sig fram med machete lyckades han komma igenom efter sju veckors ohyggligt slit. Han fortsatte på sin motorcykel genom Colombia och Equador. Här gick vägen på över 3000m höjd och då förlorade motorn kraft. Uppförsbackar fick han springa bredvid och skjuta på. Eftersom vägar på ännu högre höjd låg framför honom så sändes motorcykeln hem med båt från Guayaquil. Han fortsatte själv med buss och tåg ned till Ushuaia som är världens sydligaste stad. Härifrån fick det bli flyg hem.