Författaren och hans kompis Ernst använder cyklar med små 4-takts hjälpmotorer. Med båt från Italien till Turkiet med målsättningen att åka österut till Indien. Dom finansierar resan genom att sända hem reseberättelser tillsammans med film.
Resan går sakta och mödofyllt genom Turkiet och Iran och i Teheran blir det vinter. Dom skaffar jobb som svetsare och bor i ett ouppvärmt lagerutrymme. Ernst blir svårt sjuk i tyfoidfeber men tillfrisknar och på vårkanten fortsätter dom via Isfahan och Kerman till Bandar Abbas vid Persiska Gulfen. I denna stinkande hamnstad klarar dom sig med tur från att bli ihjälslagna när invånarna får se kameran.
Dom tar sig ombord på ett vrak som användes som smuggelbåt för att komma till Karachi. På vägen angår båten diverse små arabhamnar där förhållandena för invånarna är vidriga. Allt tungt arbete utförs av negerslavar som arbetar helt nakna i den ohyggliga hettan. Författaren filmar även här och har tur att komma undan med livet i behåll.
Dom kommer till Karachi och tar sig mödosamt till Lahore där Ernst blir svårt sjuk i malaria, gulsot och lunginflammation. Författaren säljer filmkameran för att finansiera hemfärden för honom. Kort därefter får han själv dysenteri och får hjälp att resa hem.
Boken omfattar 171 sidor på en tyska som är något tungläst p.g.a att författaren är schweizare och därför har ett något ovanligt ordval.