Den 24 mars 1929 startade från Stockholm en expedition med den optimistiska målsättningen att åka till Kapstaden och åter. Två tunga Royal Enfield-maskiner med sidovagn resp. släpvagn användes. Besättningen var fyra personer varav två, Bertil Hult och Kai Thorenfeldt tidigare hade ensamcyklat jorden runt.
Resan gick först till England för besök på fabriken. Redan där blev Thorenfeldt osams med övriga och åkte hem. Resan fortsatte ned till Barcelona där en världsutställning pågick. Här fick de två andra nog av strapatserna och åkte hem, lämnande författaren att fortsätta ensam.
Färden gick över Gibraltar och ned längs Marockos västkust. Vid Cap Juby måste han vända då det inte ens fanns kamelspår att åka efter. Från Casablanca ett nytt försök genom att åka sydost för att nå Bechar. Vid Rick måste han p.g.a krigshandlingar åter vända norrut.
Från Oran går nästa försök att komma söderut. Nu lyckas han via Saida och Ain-Sefra nå fram till Bechar. Härifrån går det att via Beni-Abbes och Taourirt komma fram till Goa vid Nigerfloden. Här lämnas det helt utsltna ekipaget och den malariasjuka författaren tar sig hem till Sverige.
Förutom livliga beskrivningar av strapatser och äventyr berättar även författaren om möten med ett antal soldater i Främlingslegionen. Av vad han hört och sett av dessa legosoldaters framfart mot ursprungsbefolkningen ger han en mörk bild av den profithunger som ligger bakom kolonialkrigen.
På bokens 251 sidor hinner mycket hända, den är skriven av en person med god observationsförmåga och mycket humor.