Boken handlar om 3st cykelresor som denna engelska författare har gjort.

Den första resan är från 1997 då han cyklade Romantische Strasse i Sydtyskland. Det finns en cykelled mesta delen från Füssen till Würstberg fast den är dåligt markerad. Författaren är här involverad i ett BBC-reseprogram och ett TV-team filmar resan.

Den andra resan är från 1998 då han cyklar i Polen. Han följer floden Wistula från Warszava till Krakow. Polen har just fått inträde i EU och bara ett fåtal personer förstår Engelska.

Den tredje resan är från 2006 och han cyklar nu längs Donau, från Passau till Wien. Författaren är nu 77 år och förtretad över attt han blivit entledigad från sitt jobb på BBC. Nu är han utan kamerateam men denna sträcka är en välkänd cykelled så han är inte ensam, det vimlar av cyklister. Vid besöket i Wien gör han jämförelser med hur det såg ut förra gången han var där, för 50 år sedan.

Boken är ett hopplock av resor som inte berättats i författarens tidigare böcker. Med tanke på åldern är nog denna bok han sista på detta område.

Boken på engelska omfattar 237 sidor.

Författaren är en 64-årig engelsk pensionär som senast var till Irland för mer än 30 år sedan. Denna gång är det sommar och på cykel, en ny Raleigh Pioneer Elite med 21-växlar. Han noterar att det har blivit en stor förbättring av bostads-beståndet något som han tillskriver Irlands inträde i EU. Annars är det sig likt, talrika pubar och trevliga människor.

För övernattning så finns så många B&B att det inte är idé att ta med tält. Resan uppdelad i två delar, första start i Cork och längs kusten medsols till Connemara och Galway med Aran Islands. Vid 2:a besöket fortsätter han från Galway och norrut. Han noterar bra vägar men blåsigt och regnigt och att det norröver är mindre med turister. Det finns massor av ruiner från slott, kyrkor och begravningsplatser. Naturligt då man vet att Irland var bebyggt redan på den tiden när egyptiska pyramiderna byggdes.

Författaren noterar lite irländska egenheter som att vägskyltarna kan vara i miles eller kilometer. Att det finns vägskyltar med texten "Stop" men även med "Yield" är samma sak. I norra Irland vägskyltar med enbart irländska namn, kartorna enbart engelska. Berättelsen i trevlig kåserande stil med många historiska tillbakablickar. Boken lämplig att medföra av dom som cykelsemestrar på den gröna ön.

Det tyska äkta paret, Christian och Tanja, i 35-årsåldern ville förverkliga en dröm innan det var för sent. Dom är mycket erfarna motorcyklister och bestämmer sig för att starta en resa i Nya Zeeland och åka tillbaks hem till Tyskland. Dom är mycket noggranna och förbereder sig i två år. Maskinen en 14 år gammal Honda Transalp, är i absolut toppskick och fraktad per båt till Wellington N.Z. När alla tillgångar sålts bort har dom 30000 Euro och dom köper en flygbiljett till N.Z.

Författaren är förtjust i krokiga grusvägar och dessa avnjutes i 3 månader. Därefter sänder dom MC till Australien med billig båttransport. Speditören tappade maskinen från hög höjd till kaj, något som tog många veckor att utreda och åtgärda. Efter 2,5 månad bland sorglösa och gästvänliga människor fortsätter dom till Malaysia. Även Thailand, Kambodja besöks och sedan till Nepal. I Indien åker dom över många höga bergspass, det högsta Khardung La är 5606 m.ö.h. Genom Pakistan, Iran, Turkiet, Grekland, Italien, Österrike hem till Bielefeld efter 15 månader och 5000 mil.

Resan har gett många upplevelser och erfarenheter. Maskinen fungerade med bara mindre problem. Det som irriterade var problem vid gränspassager och den enorma byråkratin som gör visumansökningar så tidsödande.

Boken är skriven på tyska och mycket detaljerad.
Den omfattar 213 sidor.

År 2003 startar en 73-årig engelsman en resa från Mexico till Sydamerikas sydspets. Han är överviktig, har dålig rygg, hör dåligt och har haft två hjärtinfarkter men är resvan och spansktalande.

En liten och lätt motorcykel är det enda han orkar med och han väljer en 125cc Honda som kommer att fungera utan problem hela resan. Han har läst guideböcker inför resan och alla varnar för tjuvar och banditer, hotfull befolkning, oärliga poliser och stora problem vid gränspassage.

Farhågorna visar sig överdrivna, dock har författaren en stor fördel genom sina goda språkkunskaper. Endast mindre missöden inträffar som vurpor, punkteringar och trasiga löständer. Efter dryga fem månader och 2200 mil når han målet som är världens sydligaste stad, Ushuaia. Boken är skriven i dagboksform, är på engelska och omfattar 315 sidor.

En 54-årig i USA utbildad, väletablerad indier startar 1996 på en 16 år gammal Enfield för en tur till Himalaya. Han har som mål att åka vägen mellan Menali och Leh. Detta är världens högst belägna körbara väg. För att klara höga höjder förbereder han sig med dagliga joggingrundor under ett halvår och förstås noggrann översyn av motorcykeln.

Från starten i Pune är det stor trängsel på de indiska vägarna och det går långsamt till Menali. Efter denna stad är det högplatåer ovan trädgränsen, ingen trängsel men grusväg och vassa stenar. Dessutom väldigt kallt och blåsigt. Från Leh fortsätter han mot Nubra-dalen och måste då över Khardung-La, ett pass som är 5602 meter över havet. Fram hit har han åkt genom området Ladakh bebott av vänliga buddister.

Han fortsätter via passet Zoji-La och kommer till Kashmir som är muslimskt område. Staden Srinagar var en gång en turistmagnet men är nu ockuperat av den indiska armén och är nu ett synnerligen otrevligt område. Han fortsätter till Jammu och tar tåget hem. På en månad har han åkt 430 mil.

Boken är trevligt skriven av en person som är väl insatt i landets förhållanden. Den är på engelska och omfattar 230 sidor.

Medelålders resvan Nya Zealändare, numera boende i England, renoverar och förbättrar en 1953-års Royal Enfield Bullet. Han avser att köra landvägen till Madras i Indien där ju denna MC-typ fortfarande tillverkas. Beräknad restid 6 veckor. Han medför filmkamera och GPS och lite andra moderniteter men försöker göra bagaget så lätt som möjligt.

Han åker Belgien, Holland, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien. I Turkiet slutar GPS-ens arbetsområde och han fortsätter efter kartor. Iran bättre än förväntat med BBC-News på TV. Dock fungerar ej bankomater för utlänningar p.g.a US-embargo. In i Pakistan nära Zahedan och han råkar ut för resans värsta vurpa p.g.a sanddyn över vägen. Han åker den vanliga vägen in i Indien mellan Lahore och Amritsar.

Mest kaos på vägarna i Indien, den enda regel som gäller är "Störst går först" och det går långsamt framåt. Detta betyder långa arbetspass i sadeln på motorcykeln. Han förvånas över hur vanlig mobiltelefonen är i detta jättestora land. Till resmålet anländer han efter 49 dagar och har då kört 8400 miles. Mc-n paketeras i låda och sändes med båt åter till England.

Denna författarinna har tidigare åkt MC-långfärd genom Nord- och Sydamerika och nu är det dags för Afrika. Med samma lilla Yamaha enduro startar hon från London för en äventyrsfärd i gammal stil d.v.s utan följebil, satellittelefon, GPS och andra moderniteter.

Hon har gjort planeringen med avsikt att passera genom Sahara under årets svalaste årstid. Först Tunisien och sedan Algeriet där hon får ett mottagande av stenkastande barn och stirrande oförskämda män. Hon följer Trans Saharan Highway ner till Niger där det svarta Afrika börja och värmen blir påfrestande. Därefter Nigeria med besvärliga gränspassager.

Genom Camerun och Gabon med bitvis asfalterade vägar. Sedan Congo som är den värsta delen av resan, vägarna är vattenfyllda diken genom djungeln och onyktra nerknarkade soldater driver omkring och allmän laglöshet råder. I Angola är befolkningen vänligare men vägarna kantade av trampminor. Gränspassagen till Namibia är återkomsten till civiliserade trakter och färden genom Sydafrika till Kapstaden är en ren transportsträcka.

Hela resan på 10000 miles tog fyra månader och var mycket ansträngande och farofylld. Boken på engelska omfattar 410 sidor.

På en Simson mopedscooter från 1986 startar denna medelålders författare från forna Östtyskland. Tillsammans med en bekant, Herman likaledes på en Simson moped, har dom avsikten att åka en rundtur genom Nordeuropa. Dom åker genom Tyskland och Frankrike till Calais dit dom kommer efter många felkörningar orsakat av att många mindre vägar ofta saknar vägskyltning. Över till England där dom bl.a beser Stonehenge och Hadrianus Wall. Nu får Herman telefon hemifrån att hans hus skadats av ett åsknedslag och han tar från Newcastle en färja hemåt. Författaren fortsätter till Thurso och tar färjan till Seydisfördur på Island och åker i vänstervarv runt denna ö. Här är det nu sommar och ljust nästan dygnet runt men regnigt, blåsigt och kallt. Färja till Hanstholm i Danmark och sedan hem.

Under resan råkar författaren ut för många små besvärligheter. Detta beroende på att han bara behörskar det tyska språket, har dålig planering och är helt okunnig i mekaniska ting. Han är nog också lite slarvig då han förlorar kamera, handskar och ryggsäck. Men han uthärdar besvärligheterna och behåller sitt goda humör.

Denna resa tog 29 dagar och han färdades 550 mil. Boken innehåller 128 sidor och är skriven på tyska.

Denna engelska journalist har här sammanställt berättelser varav många tidigare varit publicerade i den engelska MC-tidningen BIKE Magazine.
Bokens första del handlar om resa på en Yamaha XT 600. Den går från England och söderut och följer Afrikas västkust till Sydafrika. Den omfattar december 2000 och ett år framåt.

Den andra delen är en samling berättelser från tiden han var stationerad i London och omfattar tiden 2002 och 1,5 år framåt.
I den tredje delen åker han med en BMW F650 från Toronto i Kanada till Buenos Aires i Argentina. Denna resa startade i mars 2003 och tog 3 år.

Författaren gör allt för att framstå som en "working class hero" som kedjeröker, övermått av starka drycker och kvinnotjusare. Det hårda livet är dock påfrestande och slutar i Buenos Aires med ett dygnet-runt fylleslag som varar i ett halvår.

Författaren har en helt egen berättarstil med drastiska formuleringar. Ordvalet är "working class" med ord som ofta ej går att finna i ett lexikon.

Boken skriven på engelska och omfattar 375 sidor.

Författaren har sett TV-serien med Ewan McGregor och Charley Boorman och deras MC-färd. Denna resa hade ett litet samband med hjälpverksamhet för barn och eftersom författaren är involverad i organisationen EasyChild så får han inspiration att tillsammans med sin fru, Viv, göra en liknande resa. Dom åker varsin MC, författaren en Honda Varadero och Viv en Transalp.

Start från England och på småvägar genom Frankrike till Strassbourg. Då detta går för sakta blir det Autobahn via München och Lientz, genom Slovakien till Ungern. Därefter Rumänien där lastbilarna gjort decimeterdjupa spår i körbanan, författaren liknar dem med skyttegravar. I Bukarest sticker spårvagnsrälsen upp långt över asfalten och det är livsfarligt vid regn. Bulgarien har lite bättre vägar men alla vägskyltar med kyrilliska alfabetet.

Dom vänder vid Svarta Havet och hemresan går genom Polen där EU-vägarna har 10-tals mil långa vägarbeten. Efter 1 månad och 4800 miles är dom hemma igen efter en ansträngande resa, men utan större missöden. Boken på engelska, bra kartskisser och omfattar 181 sidor.

Författarinnan är amerikanska och pensionerad efter att i många år arbetat som språklärare på universitetsnivå. Talar förstås flytande franska. Flera somrar har hon ensamcyklat längs franska kanaler. Boken är en sammanställning av dessa resor och totalt nio kanaler beskrivs.

Ingående behandlas cykling längs Nantes-Brest Canal, Midi Canal, The Burgundy Canal, Rhone-Rhine Canal och Marne Canal. Mer kortfattat beskrivs Loing Canal, Yonne River, Nivernais Canal, Loire River samt Briare Canal.

Författaren framhåller de stora fördelarna att använda den stig som brukar gå längs kanalen. Frånvaron av uppförsbackar, lätt orientering, ingen biltrafik, skön skugga under träden, går genom många små gamla samhällen där det finns gamla kyrkor och slott och dessutom nästan en cykelverkstad i varje by.

Boken omfattar 118 sidor och är skriven på engelska.

En välutbildad ung amerikan med irländskt påbrå som tjänstgjort 5 år i USA:s flygvapen och har sett mycket av jorden från ovan. Nu vill han se jorden på lite närmare håll och åker till England och skaffar sig en begagnad NSU Prima D. Viktigaste utrustningen är en gitarr, en arméponcho och en Coutessa kamera.Han väljer att åka genom Norge, Sverige, Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike, Spanien, Portugal, Österrike, Italien, Grekland, Turkiet samt länderna i mellanöstern. Från Suez till Australien genom att jobba på båt.

Båtjobb till Japan och slutligen båtjobb till USA. Författaren lever och bor synnerligen sparsamt under de 3,5 år resan tar. Han anpassar sig alltid till lokalbefolkningens vanor och lär sig språk. Före starten kunde han franska, tyska och grekiska. Efter resan klarar han även spanska, italienska, turkiska, arabiska och japanska. För uppehållet tar han alla möjliga jobb. Som duktig sångare med gitarr får han många jobb på nattklubbar och fina restauranger. 

Under hela resan gör han många noteringar och fotograferar för framtida bruk. Dock kommer giftermål med barn, hus och arbete emellan. Efter 40 år blir han pensionär och får tid att göra boken färdig. Scootern finns kvar, kanske blir den renoverad nån gång. Boken på engelska omfattar 318 sidor.

I maj 2006 startar en då 57-årig tysk från Schmalnau för att åka Mongoliet tur och retur. Han använder sin scooter, en Daelim 125, av modern typ med automatväxel. Den är utrustad med aluminiumlådor för bagage, 8 liter vattentank, flera bensindunkar och starktons signalhorn, men i övrigt standard. Sovsäck, tält och gasolkök medföres. För dagboksanteckningar med minidator och digitalkamera. Här är det lågteknologi och lågbudget, ingen satellitstyrd BMW-Touratech och följebilar med personliga assistenter.

Förberedelserna med att skaffa visum och andra behövliga tillstånd har tagit 4 månader. Sedan åker han via Tjeckien, Polen, Ukraina, Kazakstan, Uzbekistan. Han åker det som en gång var Sidenvägen och passerar kända platser som Bukara, Samarkand, Tachkent och Kokand. Genom Kirgistan där bensinstationerna ofta har slut på bensin, genom Kazakstan med massor av papper mot höga avgifter. Mongoliet med månliknande landskap och 100 mil tvättbrädeväg till Ulaan Baatar.

Tar Transmongoliska järnvägen, 5-dagars resa till Moskva. Härifrån finns belagda snabba vägar genom Vitryssland och Polen. Hemma igen i Schmalnau efter 66 dagar och körsträcka 1570 mil. Boken skriven på tyska omfattar 164 sidor.

Författaren är en 39-årig tysk som är mycket resvan. Han är spansktalande och har i 10 år arbetat som reseledare. Boken handlar om när han och kompisen Udo gör en 3 veckors resa genom gränsområdet mellan Argentina och Chile.

Dom avser att med MC åka mellan Mendoza och Osorno, en sträcka på 350 mil. Och att åka småvägar och leta upp mindre kända sevärdheter. Författarens uppfattning är att stora, tunga och påkostade motorcyklar endast är nödvändiga för att göra försäljaren förmögen. Lätta MC är billigare i inköp, billigare i flygfrakt, billigare i underhåll och det blir lättare att komma i kontakt med invånarna. Dom väljer begagnade äldre MC, 125cc Suzuki TF och har lätt packning.

Av berättelsen framgår att gränspassager mellan länder är besvärliga med svårbegripliga bestämmelser när det gäller fordon. Kunskap i landets språk är till stor hjälp. Framkomna till resmålet för att återkomma följande år och fortsätta resandet lämnar dom maskinerna.

Detta är en enkel liten bok som kan vara intressant för dom som tänker resa i samma område.

Boken omfattar 123 sidor och är skriven på tyska.