I maj 2006 startar en då 57-årig tysk från Schmalnau för att åka Mongoliet tur och retur. Han använder sin scooter, en Daelim 125, av modern typ med automatväxel. Den är utrustad med aluminiumlådor för bagage, 8 liter vattentank, flera bensindunkar och starktons signalhorn, men i övrigt standard. Sovsäck, tält och gasolkök medföres. För dagboksanteckningar med minidator och digitalkamera. Här är det lågteknologi och lågbudget, ingen satellitstyrd BMW-Touratech och följebilar med personliga assistenter.
Förberedelserna med att skaffa visum och andra behövliga tillstånd har tagit 4 månader. Sedan åker han via Tjeckien, Polen, Ukraina, Kazakstan, Uzbekistan. Han åker det som en gång var Sidenvägen och passerar kända platser som Bukara, Samarkand, Tachkent och Kokand. Genom Kirgistan där bensinstationerna ofta har slut på bensin, genom Kazakstan med massor av papper mot höga avgifter. Mongoliet med månliknande landskap och 100 mil tvättbrädeväg till Ulaan Baatar.
Tar Transmongoliska järnvägen, 5-dagars resa till Moskva. Härifrån finns belagda snabba vägar genom Vitryssland och Polen. Hemma igen i Schmalnau efter 66 dagar och körsträcka 1570 mil. Boken skriven på tyska omfattar 164 sidor.