Författaren är en ung engelsk journalist inom ekonomiområdet. Efter 1,5 år på första arbetsplatsen får han sparken. Det är nu mitt i sommaren och han vill gärna ha omväxling till London. Så han köper tält, kartor och lite annat som kan behövas för en MC-tur genom Europa. Från starten har han inget bestämt resmål utan åker ensam iväg på sin Suzuki SV650S. Åker ner genom Frankrike där han passerar Calais, Rouen, Le Mans och Grenoble. Här börjar den välkända Route Napoleon som tar honom till Nice. Via Monte Carlo, San Remo och Pisa kommer han till Rom där han stannar ett slag.

Massor av sevärdheter där Vatikanens Peterskyrka imponerar mest med sitt skryt om rikedom och makt. Han vänder näsan norrut och tittar till Maranello och Imola samt Nürburg Ring och Franchorchamps och sen hem till London. Erfarenheter från resan är att ett skinnställ är olidligt obekvämt i värmen. Vidare att nätterna kan vara kalla och att det är väldigt dyrt att campa under högsäsong.

Detta är en liten lättläst opretentiös bok om hur en 4 veckors semestertur kan vara. Skriven på engelska och omfattar 139 sidor.

Denna kvinnliga författare, född 1967 i Slovenien har arbetat inom sjukvård och som lärare men hennes stora intresse är resor. År 1997 skaffar hon sig en motorcykel, BMW F650, för att under två år åka jorden runt. Det blev drygt fem år och 18000 mil innan hon kom hem.

Startade i New York till Florida och båt till Venezuela. Genom hela Sydamerika till Ushuaia. Flyg till NZ och genom Australien. Sedan följde Japan, Thailand, Kambodja, Vietnam, Laos, Malaysia, Nepal, Bangladesh, Indien, Pakistan, Afghanistan, Iran, Förenade Arabemiraten, Dubai. Till Sydafrika, Malawi, Kenya, Uganda, Ruanda, Kongo, Egypten, Israel, till Grekland. Nu var hon nära hemma men tänkte sig en omväg via Nord Kap. Fast -18 grader i Finland fick henne på hemväg.

Författaren är en person för vilket inget är omöjligt. Hon är dessutom en god berättare med mycket humor. Detta har gjort henne till en känd person i hemlandet. Boken om resan utkom år 2007 på slovenska. Nu finns den även på tyska och den omfattar 397 sidor.
 

Författaren är en 58-årig Nya Zeeländare, numera bosatt i England. Han har tidigare skrivit en bok om hur han åkte med en gammal Royal Enfield från England till Indien. Nu planerar han att åka England-Egypten tur o retur på en gammal BSA Bantam och att skriva en bok om sina upplevelser.

För ändamålet anskaffar han en 1952-års Bantam som han renoverar, trimmar och modifierar, bl.a byte till 175cc motor med elektronisk tändning. Han monterar massor med sponsorbetalda ej nödvändiga detaljer.

Ganska snart efter starten blir det problem med överhettad motor och glödtändningar. Efter 16 resdagar har han kommit till Italien och nu har motorn så svåra skador att han får avbryta. Året efter gör han ett nytt försök och nu går det lite bättre men fortfarande glödtändningar. Men han kommer till Genua, tar färjan till Tunis och efter många problem når han Egypten. Återfärden underlättas genom långa färjetransporter och biltåg och han når hemmet för egen maskin.

Författaren anser att alla problem orsakas av bensinen och att allt under 95-oktan är odugligt (när jag för 55 år sedan åkte genom Spanien var det med 72 oktan och det var inga problem. Men då var det inga högkompressionskolvar, och inte elektronisk tändning.)

Den beskrivna resan tog 6 veckor och är detaljerat framställd i dagboksform. Författaren ger ett sympatiskt intryck och är en mycket duktig berättare. Hans tekniska kunnande står på en klart lägre nivå och därav orsaken till hans problem.

Boken på engelska omfattar 278 sidor.

Denna produktiva författare, med en tysk mor, växte upp i England under 2:a världskriget. Efter stora framgångar som journalist och redaktör lämnade han England 1968 då han startade en jorden-runt-resa på MC som kom att vara i 4 år. Därefter bodde han bl.a i Frankrike, gjorde fler resor och sedan bott i USA.

Nu är han 79 år och gör ett sista besök i Europa för att under en sommar uppleva gamla minnen samt besöka gamla kollegor och dambekanta. Mesta tiden är han i England där han växte upp nästan 70 år tidigare. Här finner han att vägarna är bättre men att trafikintensiteten 10-faldigats. Som transportmedel använder han en Piaggio MP3 som han finner lämplig för den gamla eleganta gentleman som han ju numera är.

Författaren har ett mycket gott minne, en förutsättning för att kunna jämföra nutid med dåtid. Han filosoferar över förändringarna som skett under den långa tid som han varit borta men kommer fram till att dom nog är mindre än han väntat sig. Istället är det han som förändrats mest.

Trots sin ålder är han kapabel att nyttja alla moderniteter som GPS, dator och mobil med den allra senaste tekniken. Sin gamla förmåga att skriva lätt och ledigt har han kvar och boken är läsvärd även om det inte är en långresa. Boken skriven på engelska och omfattar 249 sidor.

Författarinnan är universitetsutbildad amerikanska, uppvuxen i ett judiskt överklasshem på Long Island. Men dom sista 20 åren har hon bott i Israel för att hennes 7 barn skall växa upp i rätt miljö. Nu är hon 52 år, barnen har flyttat hemifrån och hon siktar på att fylla ut tiden med författarskap för vilket hon har talang.

Tillsammans med Jonny, ansedd som krigshjälte från bataljer med palestinier, startar dom från New York på varsin BMW för att åka till Alaska och åter. Efter första natten på en campingplats skickas tält och sådan utrustning hem därför att he-mannen Jonny visar sig vara paniskt rädd för vilda djur såsom älgar och björnar. Från östra sidan av Amerika till den västra är det en lång färd på Trans-Canada Highway. Vägen är av medioker standard och det är ofta regnigt och blåsigt när dom åker genom Manitoba och Saskatchewan.

Vid Dawson Creek i Alberta börjar den legendariska Alaska Highway och denna väg var en målsättning. Den går genom glest befolkade områden med långa avstånd mellan samhällen och anses vara en utmaning att klara av. Men dom kommer fram till Anchorage och målet är nått.

Nu återstår bara att åka tillbaks samma väg och det klarar dom också av. Totalt 10230 miles på 61 dagar.
Boken skriven på engelska omfattar 249 sidor.

Bokens författare berättar om ett antal motorcykelfärder genom Afrika, de flesta genom Sahara, dessa för dryga 70 år sedan.

Av de drygt 10 beskrivna resorna är nog den största prestationen den resa som Klöckner och Poulton genomförde mellan 1930-32. På mopedliknande cyklar med påbyggda 74cc Sachs-motorer körde dom sträckan Kapstaden-Kairo. Detta tog dem drygt ett år att genomföra. Sedan vidare till Berlin under vintertid. Totalt en sträcka på 2300 mil.

En annan resa som beskrivs i boken är den som utfördes av G.v Selve år 1935. Denne erfarne långdistansåkare körde från Algiers till Tamanrasset, som ligger i södra Algeriet, och tillbaka. Han använde sin gamla sidovagnsförsedda BMW som redan gått mer än 8000 mil. Denna resa var på 360 mil genom ren öken och tog 3 veckor att genomföra. Inga maskinproblem uppstod. Selve lämnar många råd och anvisningar för ökenkörning, och dessa är helt giltiga än idag.

Boken är skriven på tyska och omfattar 178 sidor.

Bokens författare har genom åren cyklat genom 84 länder och sträckan 7700 mil. Det denna bok handlar om är när han cyklade från Kiel till Kapstaden. Då cyklade han genom 25 länder, sträckan blev 1770 mil och det tog honom 321 dagar.

Författaren framhåller noga att han aldrig är ute för att slå några rekord utan han cyklar därför att han trivs bäst på vägarna. Där finns inga tider att passa, inga jobb med många krav och så kan man campa efter vägen. Som mat gillar han havregryn med mjölk och anser det vara ett prima energitillskott.

Han väljer vägen genom Turkiet, Egypten, Kenya, Tanzania och Zambia ner till Sydafrika. Viss respekt för vilda djur har han nog men vid ett tillfälle cyklar han ändå genom en nationalpark med elefanter, giraffer och lejon men blir bara angripen av tsetse-flugor.

Boken är tryckt med bokstäver som är mindre än vanligt och så är avståndet mellan raderna större än vanligt. Irriterande för personer som inte har så bra syn. Och nog hade det varit bra om det funnits en karta med rutten inritad.

Texten är på svenska, 120 sidor.

Författarinnan, boende i Glasgow och 47 år är singel och har lite egna idéer om det mesta. Hon har försökt bygga upp ett eget företag i hälsobranschen men misslyckats och är nu vilsen och deprimerad.

Tidigare har hon vid fem tillfällen besökt Australien och trivts utmärkt och nu får hon idén om att på motorcykel åka kontinenten runt. Hon samlar på sig kläder och mycket annat som hon anser vara helt nödvändigt. Givetvis e-mail för att kunna skriva blog, men bara en allmän karta över hela kontinenten och ingen GPS.

År 2010 kommer hon till Melbourne och letar efter en lämplig maskin. Till slut väljer hon en ny Suzuki SV 650 som lastas med allt bagage. Ekipaget blir klart instabilt och olämpligt för grusvägar. I stället för kontinenten runt så väljer hon nu systemet med "housesitting". Detta är att ta hand om hus, hundar och katter åt familjer på semester. Detta mest på sydöstra delen av kontinenten men så väljer hon en plats långt norrut, norr om Cairns. För dom 350 milen dit åker hon i inlandet (på asfaltväg) i 50-milsetapper i 40 grader värme. En pärs som ger henne självförtroendet åter.

Hon åker tillbaks längs kusten till Melbourne och tar flyget hem. Totalt har hon åkt 1500 mil på 7 månader. Lärdom: att nästa gång ta med "half the luggage and twice the money", samt en satellit-navigator.

Boken på engelska och 257 sidor.

Tre tyska grabbar och en tjej, konststuderande vid högskola, åker på 20-40 år gamla Simson-mopeder mot Indien. Dom avser att under resan genom gamla kulturländer se och lära mer om konst.

Dock har ingen av dom den blekaste aning om hur mekanisk och elektrisk utrustning fungerar. Följdaktligen tar dom inte med sig en endaste reservdel och inte ett enda verktyg. Dom klarar inte ens att byta ett tändstift. Men gamla slitna maskiner som hanteras av okunniga personer är ingen bra kombination. Massor av haverier inträffar. Att maskinerna är så gamla att reservdelar ofta är utgångna det bidrar till problemen.

Men dom hankar sig fram genom Österrike, Slovakien, Ungern, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Grekland och till Turkiet. Här blir det språksvårigheter och tanken om att nå Indien avskrivs. När dom nått Georgien och staden Poti som ligger vid Svarta Havet så vänder dom. Med hjälp av lastbilsfrakt går det 120 mil samma väg tillbaks till Istanbul. Nu kommer hösten och dom åker mödosamt hem till Tyskland.

Resan har tagit 2,5 månader och skildras i dagboksform på tyska språket. Boken innehåller 319 sidor.

Detta är en 23-årig engelsman med fullbordade universitetsstudier i datavetenskap och även fransk- och spansktalande. Istället för karriär väljer han och barndomskamraten Andy att starta en cykelresa jorden runt. Högt ställd målsättning att cykla ett "off road" helt orealistisk. Uppstartning med många sponsorer men dåligt genomtänkt. T.ex hade dom vid vinterns ankomst endast sommarkläder och sommarsovsäckar och deras toppenfina Cona-cyklar var utan belysning.Dom startar österut och med beundransvärd envishet kämpar dom sig framåt. I Azerbadjan kommer det damer in i handlingen och kompisarna går skilda vägar. Författaren gör ensam en tur ner i Afrika men väljer att återvända till damen och sedan reser dom tillsammans till England. Vid hemkomsten har han varit borta i över 3 år. I sponsormaterialet ingick en högteknologisk filmkamera för att efter hemkomsten göra en spelfilm. Dessa 400 timmar film har använts som underlag för att skriva denna bok (som är helt utan bilder).

Intressant är det att man i boken märker hur författaren från att vara en enkelspåring stenhård egoist sakta anpassar sig till omvärlden. Lite information finns dessutom på http://janapar.com/extras/book.

Boken är skriven på engelska och omfattar 391 sidor.

Författarinnan med maken Simon, paret boende i Australien, medelålders och med utflugna barn, skall göra en rejäl långresa på MC. Han har en Honda Transalp och hon har en BMW G650GS. Eftersom Simon även är rysktalande är det lämpligt att åka genom Ryssland med mål i St. Petersburg.

Men dom börjar med att under 5 veckor åka genom Japan och sedan ta färja till Sakhalin. Tillsammans med vännerna Frank och Cain åker dom mot Mongoliet. Dåliga vägar som mest är spår i marken.
Vidare mot Kazakstan, Kyrgystan och Uzbekistan med städerna Samarkand och Bukhara. Sedan mot Ryssland med städerna Samara, Moskva och St. Petersburg.

Här kommer dom på att det ju går att åka genom Europa till Spanien och därifrån ta båt hem. Alltså vidare genom Finland, Sverige och nedåt. I Spanien får dom problem med trafikpolisen och räddar sig över till Marocco.

Ny dyker tanken upp, det går ju att åka genom Afrika som en del av hemvägen. Och detta gör dom, längs västsidan som anses vara den svåraste vägen.

Totalt åkte dom 5000 mil och det tog dom 1 år. Hela resan är mycket detaljerat beskriven och kan vara en rådgivare för personer som planerar att resa längs samma rutt.

Författaren är en universitetsutbildad 59-årig amerikan. Han har provat på alla möjliga arbeten men är numera mest författare. Har varit gift några gånger och är buddist och vegetarian.

Nu gör han en 1-månads rundresa på en 150cc kinesisk automatväxlad scooter. Skall åka genom välkända områden som Adirondack, Allegheny, Blue Ridge, Ponco, Catskill, Berkshire och Green Mountains. Enda fixa punkterna är att besöka Tanja, Diane, Pauline och den by där han växte upp.

Han har sparsamt med utrustning, förvarad i billiga cykelväskor och medför ett tält. Ingen GPS ej ens en mobiltelefon under resan finner han att vanliga vägkartor numera är nästan helt försvunna. Han har heller ingen reservdunk som ju behövs till scooter med liten tank.

Scootern han har klarar ej snabba motorvägar utan han kör mest lokalvägar. Den kända 550 miles långa vägsträckan Skyline Drive och Blue Ridge Parkway gör honom så förtjust att han åker den i båda riktningarna. Totala tillryggalagda vägsträckan uppger han på en plats till 3600 miles och på en annan plats till 7000 miles men här kanske han menar kilometer.

Bokens 308 sidor innehåller många funderingar och filosofiska tankar. Den saknar dock en kartskiss, en sådan hade underlättat för läsaren.

När författaren var 10 år tjatade han till sig en Honda Spree-moped och denna blev ett centrum för hela hans uppväxt. Han skaffade sig mekanisk yrkesutbildning men gjorde sedan en helomvändning och skaffade sig omfattande juridisk utbildning. Ny helomvändning med konstutbildning och nu är han lärare i konst. Han är lyckligt gift sedan fyra år men vantrivs intensivt med jobbet.

En älde broder, Mike, är arbetslös, nyskild och deprimerad. Bröderna träffas och drömmer sig tillbaks till barndomen och alla orealistiska äventyr som bara blev drömmar. Men dom bestämmer att nu skall en av drömmarna genomföras, dom skall åka moped till Alaska. Dom köper varsin av det minsta och billigaste som finns, kinesiska automat-scootrar av fabrikatet Qingqi. Dom skaffar tält, sovsäckar och billig ofullständig utrustning för här skall drömmar förverkligas. Men toppfarten är bara 45 km/tim och avståndet från Detroit i USA till målet är betydande och efter några dagar vänder Mike hemåt. Men Jason har bestämt sig, resan måste genomföras och efter 32 dagar når han gränsen till Alaska.

Påfrestningarna och ansträngningarna att nå det uppsatta målet gör att författaren lever upp och får en ny framtidstro. Han lämnar det deprimerande lärarjobbet och övergår till konstnärlig verksamhet på heltid.

Detta är en ovanlig bok, inte bara en resa utan den handlar även om hur en person finner sin plats här i livet. Omdömena om boken, bra eller dålig, kommer säkert att bli varierande.

Boken på engelska omfattar 392 sidor.

Författaren har sparat för att göra en 1-års resa jorden runt. I augusti 2009 startar han på en Yamaha XT660. Noga förberedd med uttagskort till en internationell bank, mobil med sim-4kort, laptop med WiFi, web-sida för foton, kamera med flera minneskort, flip-video till laptop, satellitnavigator, går MC-underhållskurs och laddar ner manualer och scheman, skaffar Carnet samt tar många kopior av passet.

Han åker Frankrike, Schweiz, Italien, Slovenien, Kroatien, Bosnien, Serbien, Ungern, Rumänien. Ukraina MC-ovänligt med 15 vägspärrar/dag och poliser med påhittade trafikfel. Dom vägrar att lämna tillbaks passet innan dom fått betalt. Men passet var en kopia som dom fick behålla och han åkte vidare. Ryssland, Kazakhstan, Kyrguztan, Kina, Thailand, Malaysia, Indonesien, Australien, Argentina, Chile, Peru, Equador, Colombia, Panama och Centralamerika, Mexiko, USA, Kanada och hem till England.

På ett år åker han 42000 miles och är i sadeln ca 250 dagar, alltså ett stressat tempo. Att han ändock lyckas ta så många intressanta fotografier det är imponerande. Boken är nästan en foto-bok med alla foton i färg, den är tryckt på verkligt bra papper, den innehåller 219 sidor och är på engelska.

Författaren är en kanadensisk journalist som 1959, tillsammans med sin fru, gjorde en resa till Peru och åter och detta på en LD 150 Lambretta. Han dog 2005 och hans efterlämnade manuskript har nu publicerats av hans son.

Med en kompis som passagerare åkte han 3000 miies till Mexico City varifrån kompisen åkte hem och ersattes av författarens nyblivna fru. Dom fortsatte söderut genom Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua till Costa Rica varifrån scootern sändes med båt till Colombia och själva tog dom flyget. Färden gick sedan genom Ecuador till Peru och ned till Aerequipa. Hemfärden gick med båt genom Panamakanalen till Florida. I Virginia hade den tungt lastade Lambrettan tappat orken och resterande sträcka hem gick med buss. Under 8 månader hade dom åkt 20000 miles.

Vid resans tidpunkt var Inter American Highway bara påbörjad så dom åkte på vägbyggen eller gamla urusla vägar. Dom besökte massor av gamla ruiner som Monte Alban, Mitla, Cali, Popayan, Chimu, Paramonga, Ciusmancu, Pachacamac och även Machu Picchu. Lambrettan fick repareras några gånger och massor av punkteringar inträffade.

I boken berättas många roliga historier och författaren träffade t.ex den kända Vespaåkaren Rudi Thurau.

Boken på engelska och omfattar 126 sidor och har många fotografier.

Författaren är en väletablerad tysk musiker med föräldrar som härstammar från Italien. Nu gift med Nicky och dom har en dotter, Linarie. Dom bor i Berlin och familjen har tillbringat många semestrar i Italien.

Sedan några år har han funderat på att åka Scooter till sommartugan i Italien och nu köper han en ny Vespa LX 125. Han anskaffar mycket ny utrustning som navigator och Iphone.

Medan dom övriga i familjen flyger till Italien startar han på Vespan för att åka över Alperna. Flera Alp-pass passeras varav det högsta är Stilfer Joch med 2758m. Efter 2 veckor är semestern slut och han åker hem via Brenner, Innsbruck och München.

Totalt har han under semestern åkt 360 mil och detta försöker författaren framställa som en bragd. Boken på tyska omfattar 145 sidor. Det finns 43 foton och 5 skisser som visar hans vägval.

Författaren är österrikare, ålder ca 40 år, till yrket professor i något ämne. Han har totalrenoverat en 39 år gammal Vespa Sprint. Den är nu uppgraderad till 200cc, massor av delar är utbytta och karossdelar förkromade.

Han avser att göra en långresa till staden Rom, en plats han besökte under en skolresa 29 år tidigare. Starten går från Wien år 2012 och han har planerat allting i minsta detalj, alla vägval och övernattningar, precis allting. Dock råkar han ut för många små malörer men kommer fram på beräknad tid. Det viktigaste i Rom är att vandra på Via Appia Antica, idag en 18km lång gågata. Här ligger 2000 år gamla gatstenar och vägen är därmed världens längsta museum.

Genom Italien är inte fordon på 150cc tillåtna på motorvägar och mindre vägar är dåligt skyltade. Författaren finner att dagens trafik är en olämplig kombination med Vespans dåliga bromsar men allt går bra. Det största problemet är hans onaturliga rädsla för att bli bestulen. Han vågar aldrig lämna Vespan ur synhåll och detta begränsar säkert det utbyte han kunde ha fått från denna resa.

I boken berättas en hel del historier och från dessa kan man få vissa tips. Själva resan fram och åter avklaras på 11 dagar och ca 280 mil. Boken omfattar 191 sidor och är skriven på tyska.

Den 21-åriga amerikanska författaren och hans jämngamla kompis Hector har 1959 avslutat sina universitets-studier som omfattat klassiska ämnen inkluderande språken latin, franska och spanska. Nu gäller det att komplettera med en längre resa i den gamla världsdelen.

Dom vill inte göra en vanlig amerikansk turistresa och trängas med landsmän under ytliga visiter till kända turistmål. Nej dom har studerat den amerikanska filosofen Thoreau  och dom skall träffa vanliga människor. Från Amerika med båt och landstigning i Neapel. Här köper dom varsin Lambretta LJ 150 och åker till Brindisi och tar båt till Grekland. Vintern närmar sig nu och i deras föreställningsvärld är det här ett närmast tropiskt klimat. Verkligheten är snö och regn men ruinerna från antiken finns ju och detta är vad dom vill se. Dom är kunniga i gamla mytologin och vet allt om Odyssevs irrfärder. I samma stil genom Turkiet, Syrien, Libanon, Egypten, Libyen och Tunisien. Ej Visa till Algeriet varför det blir båt till Italien, genom Frankrike till Spanien.

Hur kan någon person ha ett sådant minne att han 50 år senare kan komma ihåg så många detaljer? Jo denna författare förde en mycket detaljerad dagbok under hela resan. Dessa anteckningar utgör grundstommen för boken.

För en vanlig människa utan kunskap om arkeologi, mytologi, arkitektur samt musik och konst känns dom 417 sidorna något i överkant. Men boken ger äldre läsare en påminnelse om hur resandet var före flyg och charter.

Boken skriven på engelska och med bra foton.

En engelsk TV-journalist-producent startar för att som första dam, nu 38 år efter Vietnamkrigets slut åka Ho Chi Minh-leden. Denna bestod av en mångfald av stigar genom djungeln för att transportera krigsutrustning från Nord- till Sydkorea. Det stora problemet är att det fortfarande kan ligga 800000 ton explosiva blindgångare och mycket finns nära dom forna stigarna. Efter kriget har 20000 människor dödats och många fler lemlästats av blindgångare.

Författaren startar från Hanoy och åker lätt till 18:e breddgraden. Här övergår hon till småvägar och den längsta sträckan går genom Laos och Kambodja. Hon åker genom orter som Sepon, Nong, Ta Oi, Kaleum, Dak Cheung, Attapeu, Sekong, Si Phan Don, Stung Treng, Ban Lung, Ba Khan, Lumphat, Kratie, Snuol, Monorom och Loc Ninh med slutmålet Saigon.

Författaren åker ensam på en 25 år gammal Honda Cub 90. Fördelen är den låga vikten och att den är lättkörd. Dock nog lite vek därför att för resans 2000 miles behövdes 4 rejäla motor-reparationer.

Resan är ingen turistresa utan författaren har under flera år läst in sig på Vietnamkriget. Nu ser hon verkligheten med egna ögon och hon får ett stort förakt för hur Frankrike och USA har behandlat befolkningen.

Boken är intressant och lärorik och författarens iaktagelser och slutsatser kan nog i framtiden användas som referenser. Den är på engelska och omfattar 367 sidor.

Han och hon, österrikiska medborgare, har hållit ihop i många år och gjort många resor tillsammans. Nu har dom en 1-årig cykelresa på gång och giftermål skall underlätta.

Första resmålet är Island som är kallt, regnigt och blåsigt med dåliga vägar. Flyg till USA och med 3-månaders visum startar dom från Washington D.C och trampar västerut. Genom många stater och över Appalacherna och Klippiga Bergen kommer dom efter 800 mil fram till San Francisco. Flyg till Mexico där dom beundrar många Maya-tempel. Flyg till Chile och från Temuco trampar dom söderut, omväxlande genom Chile och Argentina. Det är regnigt och blåsigt i Patagonien, trafiken är farlig men dom når ändå ändpunkten Ushuaia. Vidare med flyg till Bankok i Thailand för en 3-månaders rundresa i Sydostasien. Till sist genom Östafrika där dom cyklar genom Ruanda, Uganda, Kenia och Tanzania. Härifrån flyger dom hem, har cyklat 2100 mil totalt.

Författarna växlar med att vara berättare i denna bok som omfattar 264 sidor och även har ca 120 färgfoton. Texten på tyska.