Error message

Deprecated function: The each() function is deprecated. This message will be suppressed on further calls in _menu_load_objects() (line 579 of /www/webvol38/16/9svvwb3gxs5tmhv/benzzon.se/public_html/includes/menu.inc).

Skrifter 1960-1969

benzzon's picture
Sun, 07/12/2009 - 14:11 -- benzzon
Birger Lövgren: Bland vrålapor och djungelindianer
Rabén & Sjögren Bokförlag Sthlm 1960
 
Författaren, doktor i matematik vid Cornelluniversitetet, fick idén att landvägen åka från New York till Sydamerikas sydspets. Han skulle åka Pan Am Highway som i Centramerika bara var en stig. En jeep var för tung men en motorcykel går att frakta över vattendrag med infödingskanot. Så han startade på en Husqvarna på fina vägar i USA.
Genom Mexico gick det ganska bra, i Guatemala var vägarna bara av grov sten.
 
Han åkte genom El Salvador och Honduras. I Nicaragua var vägarna så dåliga att allt skakade loss på motorcyklen. Genom Costa Rica till Puntarenas där Pan Am slutade och varifrån alla vanliga människor tog båt till Panama City. Författaren fortsatte dock på en väg som övergick till en stig som så sakta försvann. Kvar fanns den bara som prickar på kartan.

Till slut fick han hugga sig fram genom djungeln med machete och passera genom många åar med smutsigt vatten med blodiglar. Indianer hjälpte honom att lyfta maskinen genom träsken och efter flera veckors slit kom han ut på en väg som gick till Panama City. Nu låg Darien framför honom, det fruktade djungelområdet med bottenlösa träsk.
 
Han sände motorcykeln i förväg till Buenaventura i Colombia. Med infödingskanoter och genom att hugga sig fram med machete lyckades han komma igenom efter sju veckors ohyggligt slit. Han fortsatte på sin motorcykel genom Colombia och Equador. Här gick vägen på över 3000m höjd och då förlorade motorn kraft. Uppförsbackar fick han springa bredvid och skjuta på. Eftersom vägar på ännu högre höjd låg framför honom så sändes motorcykeln hem med båt från Guayaquil. Han fortsatte själv med buss och tåg ned till Ushuaia som är världens sydligaste stad. Härifrån fick det bli flyg hem.
Michael Merriott: Two-Up by Scooter to Australia
Tryckt 1960, ingår i Travel Book Club Edition
 
Förattaren med fru som tidigare gjort bilresor i Afrika och där träffat många intressanta infödingar, får idén att från hemorten i London göra en resa till infödingarna i Australien. Landvägen så långt som möjligt och med liten budget. Paret anskaffar en NSU Prima scooter på 150cc och små 8-tumshjul. Två sidoväskor för bagaget, en väska för resehandlingar och kameror och en rulle av tält och sovsäckar.
 
Sen sätts kursen genom Europa mot Turkiet. Bortsett från några vägsträckor med dålig vägbeläggning går det ganska bra att komma fram till Iran. Här blir vägen sämre samtidigt som hettan ökar. Väl inne i Afghanistan är vägen knappt urskiljbar i stenöknen. Trots att hastigheten ibland är nere i krypfart får scootern mycket stryk och mellan Kandahar och Kabul skär bakhjulslagret. Hjälpsamma lastbilschaufförer är räddningen. Reservdelar från fabriken och färden går igenom Indien men på asfalterade vägar och här är det regnperiod.

Från Colombo på Sri Lanka till Australien och så runt halva denna kontinent. Över 4000 svenska mil avverkas på bokens drygt 200 sidor. När tvåhjuliga fordon idag behöver 100 hästkrafter för att ta sig till
korvkiosken är denna bok en bra motvikt som visar vad två personer kan åstadkomma med 6 hästkrafter.
Anthony Smith: High street Africa
George Allen and Unwin London 1961
 
Författaren är en 28-årig engelsman som avslutat ett 2-årigt välbetalt specialistjobb i Afrika och nu är vid god kassa. Båtbiljetten hem till England omvandlas till kontanter och en begagnad lagom stor motorcykel (Triumph Cub) inhandlas. Noggrann service och reservdelar i form av en innerslang, ett tändstift och brytarspetsar anskaffas och så startar han från Kapstaden mot Kairo.
 
Han åker genom Sydafrikanska Unionen, Rhodesia, Tanganyika, Kenya, Uganda, Sudan och Egypten. Genom att välja denna östra vägen åker han bara genom Brittiska besittningar utom Egypten som nyligen blivit självständigt. Han fortsatte även genom Europa till England. Som väntat var vägarna i Afrika nästan ofarbara trots att dom var markerade som huvudvägar på kartan. Ingen vägskyltning fanns och det var långt mellan tankställena. På en sträcka fanns ingen väg, bara en primitiv färja på Nilen och genom Nubiska öknen fanns bara järnväg.
 
Hela resan tog 4 månader och genomfördes utan större reparationer trots den ganska veka Triumphen och författarens klena mekaniska kunskaper. Författaren är en god iakttagare och berättare som framför personliga åsikter och socialt patos.
Boken är på engelska och har 212 sidor.
Arne Häggqvist: Med moped mot Medelhavet.
Tidens Förlag 1961
 
Detta är en sommardagbok från en moped-resa genom Frankrike, Spanien och Portugal. Författaren och hans damsällskap hämtar ut sina mopeder från järnvägsstationen i Paris och startar mot Bordeaux och sedan Pamplona. Här upplever dom tjurrusningen under San-Ferminfestivalen. Dom åker genom Vitoria, Burgos, Valladolid och Segovia. Över gränsen till Portugal och genom provinsen Trezos Montes som är lite medeltida. Kvinnorna hukade sig förskräckt när dom fick se en cyklande dam i långbyxor. Via södra Portugal till Andalusien och når Medelhavet.

Författaren är nog en beläst och kunnig person, men denna bok har liksom inget att förmedla. Omfattar 58 sidor och är på svenska.

ISBN: Ingenting angivet, fanns kanske inte för så länge sedan.
Ragnar Hedlund: Vägar och vildar.
Bonniers 1962
 
Tillsammans med sin fästmö tar denne 24-årige författare båt till Australien för att skriva berättelser för svensk veckopress. Väl framme köper dom en begagnad BSA 600 -56 med sidovagn.
 
Dom startar från metropolen Melbourne och åker norrut mot Terra Australis Incognito. Detta är den norra glest befolkade delen av kontinenten. På vägen utefter kusten passerar dom Surfers Paradise, en plats där dom purtanska lämnat alla hämningar. Vid Townsville svänger dom västerut och kommer in på Burdekin Highway som går mot gruvstaden Mount Isa. Vägen blir sämre och är snart bara ett spår genom vildmarken. De städer som enligt kartan skall finnas, visar sig vara byar med hus av korrugerad plåt.
 
När dom kommer in på Barkley Highway är denna ännu sämre och är får dom maskinhaveri. Först efter 4 dagars väntan kommer det en bil och dom får hjälp till en telegrafstation. Här väntar dom i 4 veckor på en reservdel medans vädret växlar mellan "bloody hot" och "hell hot".
 
Vid guld-grävarstaden Tennant Creek svänger dom norrut på den mycket bättre Stuart Highway. Efter 500 mil når dom Darwin, båda två i gott skick medans motorcykeln är skrotfärdig.
Författaren företar sedan en flera veckor lång vandring genom ett reservat för urinvånarna men detta är en annan historia.
Boken är skriven på svenska och omfattar 187 sidor.
Anthony Carson: Poor mans mimosa
Metuen & Co London 1962
 
Författaren med sin dam och bagage på en Lambretta startar från London i kallt höstregn ned till Kanalkusten. Väl i Calais var det samma kalla regn varför det fick bli tåget för hela ekipaget ned till Avignon. Här hyr dom ett litet billigt rum i småstaden Vence och börjar upptäcka omgivningarna och umgås med lokalbefolkningen.
 
Undan för undan förflyttar dom sig sedan mot Barcelona. Därefter över till dom Baleariska öarna (Mallorca, Minorca och Ibitza) som dom utforskar under vintertiden. Författaren är en mycket språkkunnig person och har lätt för att få kontakt med befolkningen. Hela tiden skriver han artiklar för engelska tidningar medan hans dam målar tavlor.

Boken är skriven av en litterär personlighet med ett omfattande ordförråd och detta gör det lite svårt för en person med ett magrare ordförråd att hänga med i svängarna. Detta är ingen egentlig reseskildring och Lambrettan är bara ett rent transportmedel för kortare distanser. Boken är skriven på engelska och omfattar 143 sidor.
Olabisi Ajala: An African abroad
Jarrolds Publishers Ltd London 1963
 
Författaren, mörkhyad, uppvuxen och med skolgång i dåvarande brittiska Nigeria, fadern muslim. Fick 100 dollar av en farbroder och använde 98 dollar till en biljett till USA. Studier som finansierades genom nattarbete på sjukhus. Via Canada till England, arbetande som utlandskorrespondent. 1957 köpte han en Lambretta Li och med denna som transportmedel gav han sig ut på en resa som på 6 år förde honom genom 87 länder.
 
I denna bok skriver han om en del av det han upplevde under resan. Han lyckades 1957 få ett visum från Chustjev personligen och kunde åka scooter från Berlin till Moskva. Under 1959-60 körde han längs och tvärs genom Mellersta Östern och Egypten. Här intervjuade han bl.a Israels Golda Meir och Egyptens President Nasser.
Han reste österut genom Iran där han intervjuade Reza Pahlevi Shah. I Indien blev han ständig trakasserad för sin hudfärg. Hinduerna sorterar in negrer tillsammans med de kastlösa.
 
Han lyckades intervjua Pandit Nehru som han fann vara en mycket sympatisk person. Australien fann han vara världens bästa demokrati där alla behandlas lika, dock inte aboriginerna. Författaren talar om denna bok som den första i en serie av tre. Han har ju besökt många fler länder och träffat många fler kända personer. Huruvida fler böcker kommit ut är obekant. Denna mycket intressanta bok är skriven på engelska och omfattar 256 sidor.
Wolfgang Schrader / Rüdinger König: Mopedfahrt durch Afrika
F.A. Brockhaus Verlag Leipzig 1963
 
På var sin Simson-moped åkte dessa unga östtyska grabbar 5000 mil under 18 månader. Detta var utformat som en  extrem uthållighetstest för standardmopeder, alltså fanns inga trimprylar. Massor med reservdelar medfördes men i övrigt minimalt med bagage. Vid starten fick den lilla motorn släpa på ett ekipage som vägde 225 kilo.
 
Allt var väl förberett och passen innehöll mer än 150 officiella stämplar för visum och inresetillstånd. Resan skulle ske med minsta möjliga budget, alltså mest övernattning i tält. På grund av försenad start fick dom åka genom Balkan i minus 15 grader. Senare nere i Afrika fick motorerna arbeta på högvarv i plus 50 grader i skuggan. Under resan gick en hel del reservdelar åt, bland annat massor av cykelekrar.
 
Totalt räknade dom till 319 punkteringar. Dom var bort till Bagdad och vände och åkte sedan söderöver genom östra delen av Afrika. En sväng runt Victoriasjön och sedan västerut mot Atlanten. Lagos och Conakry passerades och sedan via Gao genom Sahara. Dom nådde Medelhavet vid Oran.
 
Detta är en bok som beskriver en resa med mer besvärligheter än dom flesta får uppleva under en livstid. Boken omfattar 283 sidor och den är skriven på tyska.
Tim Severin: Tracking Marco Polo
Routledge & K.Paul London 1964
 
Detta är en bok av den sedermera välkände författaren av Sindbads Resa och Brendans Resa. Tillsammans med Stan och Mike bildar han 1961 Marco Polo Route Project för att följa i spåren av MP:s resa till Kina som ju företogs på 1200-talet. Gruppen lyckas få sponsring med 2 st BSA Shooting Star med sidovagnar. Ingen hade erfarenhet av MC-körning och Tim hade inte ens något körkort. Från London den vanliga vägen genom Frankrike, Schweiz, Jugoslavien till Turkiet. Dom anslöt till MP:s route vid Kayser som ligger i Anatolien. Via Gorome, Sivas, Erzinjan till Tabriz.
 
Vid ett besök i Valley of Assassins skadar Tim foten och blir gipsad för två månader. I Teheran delar expeditionen på sig så att Stan och Mike tar motorcyklarna via Esfahan, Yazd, Kerman, Kandahar, Quetta och via Bolan Pass till Kabul.

Tim tar sig med med buss och kamelkaravan på stigar över det svårtillgängliga Bakri Pass till kuststaden Bandar Abbas. Med bussresor och flyg ansluter han till kamraterna i Kabul. Längre än hit kommer dom inte i MP:s fotspår för att det är för utlänningar förbjudna områden. Nu är båda sidovagnarna och ena motorcykeln obrukbara. Alla tre måste därför tränga ihop sig på återstående solomaskinen och åka dom flera hundra milen till Calcutta för båtfärd till England. Denna bok är på engelska och omfattar 164 sidor.
ISBN 0-87226-012-7. 

Hans Dieter Ebeler: Wo der Pfeffer wächst
Domino Verlag Günther Brink München 1965

I september 1952 startar den 23-årige författaren från Frankfurt på en Hoffman Vespa med en en-hjulig släpvagn. Eftersom vagnen har ett hjul bara kan den betecknas som en "efterhängd sidovagn" och får då lov att användas i länder där släpvagn är förbjuden. Resekassan på 500 dollar tar slut i Egypten och sedan måste han försörja sig på att skriva reseskildringar och att spela in folkmusik för tyska radion.

Kom hem efter 4 år och hade då åkt 5400 mil genom 42 länder. I boken berättar han om hur människor har det i andra länder, om deras vanor och föreställningar. I Libanon uppehåller han sig i ett år, lever bland muslimer och lär sig en del arabiska. I Pakistan, som betyder "den rena trons land", går kvinnorna omkring som vandrande tält. Men landet har även ett kvinnligt nationalgarde, vältränat och välbeväpnat.

Korruption (tea money) är mycket vanligt. Östpakistan, som ju även är muslimskt, är olikt.  Kvinnorna utan slöja, lättare klädda, men nästan alla röker cigarrer. Han besökte även Hunza-folket som bor bergen i norra Pakistan. Mer högväxta än övriga pakistaner och blåögda. Tros härstamma från soldater i Alexander den stores armé.
 
Under uppehåll i Calcutta får han insyn i hinduismen. Många sekter, den ena mer asketisk än den andra. Han gör även upphåll i Malaysia, på Bali, Vietnam och Japan. Boken är på tyska och omfattar 106 sidor.

Walter Kupper: Tausend Tage Abendteuer
Franz Schneider Verlag 1966

En ung tysk med reslust köpte en vanlig moped för att åka jorden runt. Efter ett års förberedelser och med inarbetade 500 DM i fickan startade han österut. Genom Turkiet till Teheran i Iran. Genom att komma med i TV-program fick han uppmärksamhet och lyckades träffa Shahen som bistod med en penningsumma.

Via Wom till Yazd varifrån han liftade med en lastbil genom Lut-öknen till Zahedan. Tåg genom Pakistan till Lahore. Med moped till Delhi och Allahabad där han träffade Maharadjan av Tripura. Till Calcutta där han träffade Premiärministern av Västbengalen och fick pengar till flygbiljetter till Bangkok.
 
Med mopeden till Singapore. Lyckades skramla ihop pengar till båtbiljett till Perth i Australien. Här blev det 15 månaders hårt arbete och resa, mest med tåg, till Sydney. Båt till Japan där TV-uppträdande & filminspelningar gjorde honom till kändis så han fick en ny moped av Bridgestonefabriken. Efter 3 månader, båt till San Francisco.
 
Träffade Walt Disney i Los Angeles och tvärs Sydstaterna och upp till New York. Detta under vintertid med kyla, regn och motvind. I New York i 3 veckor där han bl.a var diskare på Jack Dempseys restaurang. Båt åter till Europa. Med stora ansträngningar och framåtanda lyckades författaren ta sig jorden runt på 1000 dagar.
Boken är skriven på tyska och omfattar 201 sidor.

Jimmy Bedford: Around the World on a Nickel
Associated Publishing House, New Delhi 1967

Amerikan med ett förflutet som fotograf, journalist och universitetslärare startade 1958 en jorden-runt-resa som kom att vara i två år. Finansierades genom att han skrev reseberättelser som sedan såldes till dags- och veckotidningar. Först båtresa till Europa där han liftade runt i många länder. I Italien besökte han Piaggiofabriken och köpte en 150cc Vespa på särskilda villkor.

Om han lyckades åka till Ceylon och dessutom skrev en intressant reseberättelse åt Piaggios reklamavdelning så skulle Piaggio köpa tillbaks Vespan för nypriset. Denna fördelaktiga överenskommelse utnyttjade han till att verkligen se sig omkring. Han åkte via Franska Rivieran ned genom Spanien till Marocco.
 
Sträckan Casablanka till Dakar tvingades han ta en färja. Sedan åkte han genom Senegal, Mali, Guinea, Liberia, Elfenbenskusten, Ghana, Togo, Nigeria, Camerun, Centralafrikanska Republiken, Zaire, Uganda, Kenya, Etiopien, Eritrea, Sudan och Egypten. Båt till Libanon. Sedan genom Syrien, Turkiet, Iran, Pakistan och till Indien.
 
Nu var Vespan väldigt sliten och det behövdes flera reparationer för att komma till Calcutta. Resan ned till Ceylon delvis med hjälp av tåget. Väl i Ceylon blev det problem med Vespans carnet (två veckors fight med byråkratin) men sedan fick han tillbaks fullt pris av Piaggio.
 
Via Australien hem till Amerika. Hemkommen fann han att hans kontanta tillgångar nu var 5 cent (en nickel) mindre än när han startade och härav bokens titel. Boken är på engelska och omfattar 314 sidor.

Schrader/Langer: Mopedfahrt in Südasien
VEB Brockhaus Verlag Leizig 1968


Dessa två författare, båda från DDR, företar en test och promotiontur på Simson Star mopeder. Dom besöker Indien, Malaysia och Kambodja.

Tungt lastade med reservdelar, kameror och ljudupptagningsutrustning kommer dom med båt till Bombay i början av monsunperioden. Först åker dom till Delhi och därefter till Srinagar i Kasmir som på den tiden var en idyll. Dom åker till Katmandu i Nepal där det var fullt med nedknarkade västerlänningar. Därefter åker dom längs Indiens östkust ända ned till sydspetsen. Upp till Goa och över till Madras. Indien fascinerade med enormt många kulturella minnesmärken. Dock dåliga vägar utan broar, nästa obefintlig vägskyltning och dålig bensin.

Efter 6 månader i Indien tar dom båt till Malaysia som redan då var ett turistland. Över till Kombodja där dom imponeras av dom väldiga ruinerna i Angkor. Mopederna fick dom lämna i Pnom-Penh där det pågick en DDR-utställning. Med flyg och båt var dom hemma 50 veckor efter starten.

Denna intressanta och strapatsrika resa skildras detaljrikt på boken 260 sidor, skrivna på tyska språket.